Willis Tower Chicago och SkyDeck på 103:e våningen

Ett av mina mest självklara mål i Chicago var att åka upp i Willis Tower, världens högsta byggnad när jag själv var liten. Jag har fortfarande klara minnen av de bilder jag såg på skyskrapan som reste sig långt ovanför sina grannar. Någonstans har den legat där i bakgrunden och lockat. Tillslut så, i februari 2024 blev det äntligen av!

Bra att veta inför Willis Tower och SkyDeck

• Det är klokt att förhandsboka biljett om det är högsäsong.
• Köp biljetter på officiella sajten – enklast möjliga.
• Räkna med cirka 500 SEK per biljett.
• Ät något på markplan, det finns ingen restaurang på SkyDeck (man kan äta men det måste förbokas flera dagar i förväg).
• Man får i det närmaste 360°-vyer av Chicago.
• Räkna med köer till glasbalkongen The Ledge (som ingår i biljetten).
• På The Ledge har varje sällskap 90 sekunder på sig att njuta av utsikten (eller göra en cool pose, fota, filma, stå på händer eller annat).
• En och en halv timme räcker gott för ett besök här, allt som allt.

Det här är Willis Tower (förlåt, Sears Tower)

110 våningar och 442,3 meter högt. Där har ni Chicagos kanske mest kända landmärke som fram till 2009 hette Sears Tower (vilket lokalbor och märkvärdiga turister fortfarande kallar det). Under 25 år var det här världens högsta byggnad, från färdigställandet 1973 till 1998 då det passerades av Petronas Towers i Kuala Lumpur. Chicagoborna själva hävdade dock, med all rätt, att dåvarande Sears Towers översta våningar var högre belägna än Petronas motsvarande våningar. Det går att räkna på flera sätt med andra ord.

I vilket fall så har det hänt en del sedan dess. Idag är Willis Tower inte ens topp-20 i världen, även om det fortfarande har USA:s högst belägna observationsdeck. Japp, det klår alltså One World Observatory i New York.

Hitta till Willis Tower

Willis Tower ligger i The Loop, mitt i Chicagos centrala delar. Från tågstationen Union Station är det en knapp halvkilometers promenad, max fem minuter alltså. Närmaste tunnelbana/metro är Quincy, ett kvarter bort. Från stans andra höjdare, 360 Chicago, är det drygt tre kilometers till fots.

HITTA | Google Maps

Biljettköp (ett par timmar innan)

Precis som med allt annat under min Chicago-resa så var Willis Tower inte förhandsbokat. Det är sånt som kan fungera i februari när det är lågsäsong. Nu hade jag i och för sig haft span på biljettläget ett par veckor innan avresa så hade det krisat hade jag givetvis bokat på förhand.

Nu köpte jag biljetten i mobilen knappt två timmar innan min entré kl 16:30. Priset landade på USD 44,50 (knappt 500 SEK februari 2024).

Restaurangerna på markplan

På markplan i Willis Tower ligger Catalog med ett helt gäng restauranger av olika slag. Asiatiskt, veg, Shake Shack, donuts, Starbucks med flera. Jag gick på en fish and chips hos Brown Bag Sea Food. Helt okej senlunch slash tidig middag till ett överkomligt pris.

Vill man äta på 103:e våningen så måste en sådan tillställning förbokas. Det finns alltså ingen regelrätt restaurang där uppe mer än en liten drickautomat.

Chicago-visning innan uppfärd

Från det att man blippat biljetten går man igenom ett en slinga tillika showroom som visar Chicagos olika scener, både ur ett historiskt perspektiv och nutid. En Chicago-lektion kan man säga där man får lära sig mer om kulturlivet, ”L” (metron), matkulturen och självfallet också självaste Willis Tower.

Är man på plats i god tid innan så hinner man även med en sväng i Willis Tower-butiken. Om man inte gör det före så finns det tid när man kommer ner igen.

En första vy över stan

Tillslut så. Hissresan upp tar allt som allt ett par minuter och sedan kan jag äntligen kliva ut på 103:e våningen. En liten minidröm som går i uppfyllelse, eftersom Sears Tower ändå fångade mina ögon redan när jag var liten. Vyerna över Chicago är helt enastående så här en halvtimme innan skymningens färgfyrverkeri tar fart på riktigt.

Mäktigast är så klart (eller i alla fall i mitt tycke) att blicka norrut. Över downtown, stans övriga skyskrapor och med John Hancock Center två och en halv kilometer bort, där jag var uppe i 360 Chicago ett par dagar tidigare.

The Ledge – glasbalkongen 412 meter upp

Ganska direkt bestämmer jag mig för att testa The Ledge, glasbalkongen som hänger 412 meter över marken. Det är lång kö och jag står nog i åtminstone 20 minuter innan det är min tur. Det finns fem balkonger och de koordineras av personal som ger varje sällskap en och en halv minut på sig att göra… tja, lite vad de vill (mer eller mindre). Några står på händer, andra tar (märkliga) selfies och ett fåtal står och mest tittar på utsikten.

Jag låter mig bli fotograferad, tar lite egna bilder och försöker ta mig tiden att bara njuta. Inklusive att titta ner på fötterna på glasgolvet som skiljer mig från fyrahundra meter luft.

Nittio sekunder går fort men jag är nöjd med besöket och kan varmt rekommendera det, framförallt när det ingår i biljetten. Jävligt ball känsla att stå på ett glasgolv på den här höjden!

Skymningsshow!

Sedan börjar skymningsshowen på riktigt! Det är kopiöst mäktigt att se mörkret ramla ner över Chicagos höghus, att se de stora motorvägarnas intensiva trafik skapa en slinga av ljus genom stan, flygplanens blinkande ljus när de kommer in för landning på O’Hare och det stora mörkret över Lake Michigan, hela vägen bort till horisonten.

Mitt eftermiddagsbesök i Willis Tower blev med andra ord en perfekt tidpunkt. Efter lite mer än en timme känner jag mig nöjd och även lite hungrig, så jag tar hissen ner till markplan igen. När jag lämnar byggnaden blickar jag upp och kan konstatera att det återigen var värt ”besväret” att dra upp i en skyskrapa.

Det är ju faktiskt alltid det. Även i Chicago. Eller kanske ”allra helst i Chicago” och att få stilla den där lilla drömmen jag burit på i en herrans massa år.