4 dagar i Chicago – här är alla mina upplevelser

Long time bucketlist-stad! Japp, Chicago hade jag tittat på länge men inte riktigt fått till och det finns så klart mängder av värdelösa ursäkter för det. Men så plötsligt händer det och när jag i höstas hittade riktigt bra biljetter på SAS Black Friday-kampanj slog jag till. What’s not to like med skyskrapor, sjönära läge, rimliga prisnivåer och en Google Maps-lista fylld till bredden? Släng på februari och lågsäsong också så har vi antydan till en regelrätt succéresa.

Med ankomst torsdagkväll och avresa sent på måndagen så hade i princip fyra heldagar att spendera på plats. En kortversion av det här inlägget skulle kunna vara ”det var lätt att fylla schemat, bränna pengar och fortfarande vilja ha mer” men det är klart som tusan att ni ska få en längre version av mina dagar i Windy city.

Resan till Chicago

Det går idag inga direktflyg från Sverige till Chicago så det krävs minst ett byte beroende på vilket flygbolag man väljer. Jag drog med SAS via Arlanda och Köpenhamn och fick en makalöst trevlig flygning, med bonusen att jag budade hem en uppgradering till business några timmar innan avgång.

RESVÄG | OSD-ARN-CPH-ORD & retur

Varför kallas Chicago för ”Windy City”?

Chicagos smeknamn ”Windy City” kan lätt tolkas som att det har med vädret att göra. Och visst, Lake Michigan bidrar så klart till att vindarna i stan kan vara både kraftfulla och även kalla (i alla fall i början av februari). Stans skyline ska enligt vad jag läst också bidra där höghusen trycker ner vindarna på gatorna.

Men, det egentliga ursprunget till ”Windy City” ska ha att göra med de politiska vindarna på 1800-talet där den snabbväxande stadens politiker ofta uppfattades som skrytsamma och pratglada.

Incheckning – Fairfield by Marriot

Jag blev nästan lite lätt chockad över hur prisvärt det ändå var att bo centrala i Chicago. Då jämför jag framförallt med Manhattan (hutlöst!) och Washington (dyrt men överkomligt) som var mina senaste USA-upplevelser från i höstas.

Fairfield Inn & Suites by Marriott (Downtown/River North) blev valet utifrån pris och location, vilket jag bokade en knapp vecka innan ankomst. För inte ens fem lax ingick både frukost och ett helt okej gym. När man sedan landar på 17:e våningen med ett stort fönster är det ju bara att tacka och ta emot.

Morgonträningen

Jag tränar varje dag. Även när jag flänger runt. På resor som de här brukar jag få till ett pass innan frukost, för att slippa ha det hängandes över mig resten av dagen. Jag är ingen morgontränare så passen blir lugna. Första morgonen blev det ett lätt joggingpass för att bekanta mig med väderstrecken, sista morgonen ville jag se Union Station så då sprang jag dit. De två andra mornarna blev det styrkeövningar på hotellgymmet.

360 Chicago

Ett av mina måsten i Chicago var ett åka upp i minst en skyskrapa. Först ut blev 360 Chicago, beläget på 94:e våningen i John Hancock Center. Utsikten visade sig, noll förvånande, vara helt enastående åt alla håll och ett par kilometer söderut reste sig Willis Tower upp, Chicagos andra skyskrapa som är värd ett besök. Mer om det längre ner.

360 Chicago har även The Tilt, de stora glasfönstren där man grabbar tag i ett par handtag och sedan fälls ut över Chicagos gator några hundra meter ner. Det kostar extra och jag har fortfarande inte bestämt mig för om det var värt det eller inte.

Apple Store (och Vision Pro-visning!)

Vid första morgonjoggen sprang jag omedvetet nästan rakt in i Apple-butikens välputsade glasfönster längs floden. Det är ju nästan lite standard att besöka en sådan butik på såna här stadssemestrar och den i Chicago var så klart inget undantag. Det slutade med att jag fick en visning av superhäftiga Apple Vision Pro. Hade jag haft onödigt mycket pengar över och rest med incheckat bagage så hade ett par definitivt följt med mig hem.

Billy Goat Tavern

När två av varandra oberoende personer tipsade om Billy Goat kände jag mig manad att gå dit. Inte helt lätt att hitta då den ligger på Eat Hubbard Street men under markplan. Det blev en burgare och stället var väl ballt så sett, med sin historia och allt. Jag har dock ätit på ballare ställen men att haket är vida känt väger så klart upp.

En kaffe i Millenium Park

Efter lunchen på Billy Goat tog jag mig ut till Millenium Park. Parken är nog mest känd för The Bean, eller Cloud Gate, men i början av februari var den avstängd för renovering. Det är inte alltid en fördel att resa offseason, då saker och ting putsas inför en stundande högsäsong.

Parken påbörjades 1998 men öppnade först 2004 (mycket riktigt fyra år försenad) och här finns även publik konst av olika slag och skridskorinken, som fortfarande var öppen och ganska välbesökt. I övrigt är ju en trädfylldpark kanske inte superspännande i februari. Man får sonika gissa sig till sommargrönskans prakt.

Hockey – Chicago vs New York Rangers

Från att aldrig ha varit på NHL-hockey för ett halvår sedan till att ha sett två matcher på fyra månader. Precis som i Washington, där Maria och jag spontant gick på Capitals mot Islanders, åkte jag ut till United Center och köpte biljetter på luckan till Blackhawks hemmamatch mot New York Rangers.

Bra valuta för pengarna när hemmalaget hämtade upp 1-3 till 3-3 med en sen kvittering. Sedan blev det i och för sig torsk i förlängningen men matchen var underhållande och med 20.000 åskådare blev det här den ”största” hockeymatchen jag varit på. Helt klart värt de knappa 600 kronorna jag fick lägga för min ståplats högst upp.

Navy Pier

Efter andra morgonens gym och frukost tog jag en promenad till Navy Pier. Ja, så klart via ett kaffeinköp på Ghirardelli, som ligger i läckra The Wrigley Building vid Michigan Avenue Bridge och Esplanade. Piren öppnade för allmänheten 1916 och var från början tänkt för kajplats för fraktbåtar, passagerarfartyg och även fritidsaktiviteter både inomhus och utomhus. Under andra världskriget användes den som träningsanläggning för marinen.

Idag handlar området mer om nöjen med både fina promenadstråk, ett pariserhjul, restauranger och lokaler för konserter med mera. I skydd av lä och med solen i ögonen var det riktigt fint att gå här ute men så fort vindarna från Lake Michigan letade sig fram så åkte jacka och keps på. Fint område och väldigt glest befolkat så här i början av februari.

Willis Tower

Min andra skyskrapa men också den jag sett fram emot mest. Willis Tower, eller Sears Tower som lokalborna fortfarande envisas med att kalla kåken, var ju en gång i tiden världens högsta byggnad och det landmärke jag mest förknippat Chicago med.

Från SkyDeck på 103:e våningen har man en hisnande utsikt över Chicago med fördelen att merparten av ”de intressanta delarna” är norrut och i medljus. Det lyfter i mitt tycke utsikten till en något högre nivå än 360-skrapan.

Här ingår också ett besök i The Ledge, glaskuberna som sticker ut från fasaden. Rekommenderas varmt och jag lyckades tajma in en helt makalös skymning som följdes av Chicago i dess nattfärger. Läs gärna mitt blogginlägg om Willis Tower.

The Field Museum

Ett av världens största naturhistoriska museer ska så klart äras med ett besök. The Field Museum i Chicago är kanske mest känt för det mest kompletta T-Rex-skelettet som hittats, Sue, men här inne spenderade jag utan problem nästan fyra timmar. Samlingarna och utställningarna är otroliga och i stora hallen står idag det landdjur som man tror har varit det största någonsin på den här planeten – Patagotitan Mayorum.

Ja, med det sagt tycker jag själv att Evolving Planet-utställningen var häftigast. Tips från coachen – ta den i kronologisk ordning (det råkade jag inte göra).

Promenad längs Lake Michigan

Efter att ha åkt den klassiska L-Line ut till The Field Museum valde jag att ta promenaden tillbaka in till city. I bitande motvind. Fint, vackert och härligt. En varm sommardag här kan nog vara riktigt fin, om ni planerar att resa mer på högsäsong än vad jag gjorde.

Andy’s Jazz Club

Ett annat tips jag fick från flera källor var att gå på blues- eller jazzklubb. Välrenommerade Blue Chicago låg bara ett kvarter från hotellet men var fullt ena kvällen och stängt den andra. Istället hittade jag Andy’s Jazz Club ett par kvarter bort så det blev resans kulturupplevelse.

Nu är jag inget jazz- eller bluesfreak men jäklar vilken härlig upplevelse ändå. Tyvärr ganska lite folk eftersom nån final i Superbowl ägde rum samma kväll men det här kan jag göra om. 15 dollar inträde och så åt jag middag och drack ett par öl. Riktigt fin kväll…

…som jag faktiskt avslutade på en sportbar där det var betydligt mer drag. Om jag orkade se klart matchen? Nej. Amerikansk fotboll är inte direkt min tekopp.

Union Station

Tågstationer kan vara riktigt häftiga och efter att ha googlat lite på Chicagos centralstation bestämde jag mig för att jogga förbi Union Station sista morgonen. Inte särskilt stor ovan jord men riktigt fin interiört. Helt klart värt ett besök även om man inte har en tågresa inbokad. Den ligger i princip granne med Willis Tower.

Architecture-tur på floden

Med start precis nedanför Apple-butiken vid hoppade jag på en av Shoreline Sightseeings båtar för en 50-minuters guidad tur längs Chicagos både klassiska byggnader och moderna skyskrapor. Vi fick en hel del spännande information och så var det även mäktigt att se Windy City från ett lite udda håll. Biljetter köpte jag direkt av dem själva en timme innan avgång. En högsommardag lär du behöva förhandsboka några veckor i förväg.

Torture Museum

Resans sista kulturupplevelse blev ett museum om medeltidstortyr, beläget mitt i stan. ”Hur illa kan det vara?” tänkte jag när jag löst biljetten men det dröjde inte överdrivet länge innan det började vrida sig i magen. En timme senare hade jag sett rekonstruktioner på de mest vedervärdiga tortyrmetoder som man känner till och det riktigt sjuka är att några av dem fortfarande används i vissa störda delar av världen. Har ni hög toleransnivå? Kör hårt. Ät inte allt för nära inpå.

Tunnelbanan till O’Hare

Efter medeltidsmagvändaren blev det dags att hämta väskan på hotellet och bege mig mot O’Hare och nattflygningen hem till Skandinavien. En timme tar det med tunnelbanan från city följt av en liten promenad upp till Terminal 1, där jag satte mig i United-loungen ett par timmar innan SAS A330 lyfte åt nordost.

Chicago – allt som allt?

Nu ska jag inte recensera Chicago sådär baserat på fyra dagar… eller jo, det ska jag nog. Det verkar ju av mitt ytskrapande vara en riktigt härlig stad som jag mer än gärna svänger förbi igen framöver. Enkel att turista i, korta avstånd, mängder av museer som jag inte hann med och ändå hyggliga priser både på hotell och mat.

Ett återbesök här när turistmassorna lämnat framåt hösten? Lätt!