Jag var i Göteborg nyligen. Bokade tåg ner från Östersund. Nio timmar allt som allt och då vill jag så gott det går resa ganska bekvämt. 1 klass låter kanske som det rimliga alternativen men jag har med tiden börjat ducka för det. Upplever ofta kupén som allt för ljudlig för min smak.
Alternativet? Ja, det finns väl bara ett och därför blir SJ:s 2 klass Lugn mitt primära val när jag ska spendera fem-sex-åtta-nio timmar på tåg. För att åtminstone ge mig själv en rimlig chans till lugn och ro. Morgonavgångarna bjussar på en liten (ja, liten) frukost och så ingår även kaffe hela sträckan. Lite som 1 klass-light.
Upplevelserna i 2 klass Lugn har sedan införandet för ett par år sedan varit högst varierande. Främst har telefonsamtal och onlinemöten ”stört upplevelsen” och sinkat mitt försök till tågromantik. ”Knack-på-axeln-ursäkta-men-du-sitter-i-lugn-avdelning”-momenten har varit flera. Hälften av gångerna har de mötts med förståelse och en ursäkt. Resten av gångerna not so much. Eller ”Jag vet”-svaret som jag fick för någon månad sedan när jag i en resenärs Teams-möte upplyste om att hen sitter i 2 klass Lugn.
”Jag vet.”. Höjden av nonchalans.
I alla fall. Östersund till Göteborg via Stockholm.
Min första etapp på fem timmar ner till Stockholm C blir en upplevelse av… ja, lugn. Under resans gång kan jag knappt urskilja ett enda samtal. Vare sig mellan passagerare eller i mobiler. En person lämnar till och med kupén för att ta ett mobilsamtal. Jag tror inte att det har hänt på någon av mina 2 klass Lugn-resor förut, inte i någon annan kupé heller så klart. Bonus? Ledigt säte bredvid mig under alla fem timmarna. Gud hör bön.
Tågbyte i Stockholm. ”Inte en chans på norra halvklotet att det här kommer hända igen inom rimlig närtid…” tänker jag när jag kånkar mina väskor mot spår 12a och avgången mot Juttebårj. Men jo, tåggudarna verkar sannerligen ha vaknat på rätt sida den här morgonen. In rullar nämligen ett nyrenoverat X 2000. Skillnaden mot de gamla tågsätten är verkligen som natt och dag, det vet jag sedan tidigare så överraskningen är onekligen trevlig.
2 klass Lugn-kupén är i det närmaste tom, kanske belägrad till tjugofem procent. Återigen ett ledigt säte bredvid mig. Återigen en massiv tystnad som nästan går att höra. I princip hela vägen ner till Göteborg. Under typ tretton sekunder, ett par minuter innan ankomst, hinner en kvinna spela upp något reklamklipp på mobilen. I övrigt – silence.
Knappt nio timmar efter att jag morgontrött och dåsig klev på tåget i Östersund kliver jag av på Göteborg Centralstation. I tid. Jag ägnar några minuter åt att reflektera över vad jag just har upplevt. Två helt lugna och städade tågresor. Där jag kunnat jobba ostört. Där tystnaden respekterats från alla håll och kanter. Där båda tågen varit på minuten i tid. Inte ens när jag gräver riktigt djupt i mitt tågarkiv kan jag hitta någon liknande upplevelse.
Efter de här timmarna på räls är frågan om jag vågar boka 2 klass Lugn igen. ”Man ska sluta på topp!” sägs det ju. Eller har eran av tågromantik bara börjat?
Tågromantiken är i sin begynnelse🤗
Vi kan väl hoppas. 🙂