En liten veckorapport? Ja men det tycker jag. En vecka som bestått av distansjobb, Funäsdalen och fjäll. Massa fjäll! Och jag får fan inte nog av dem heller, även om det inte är några expeditionsliknande etapper jag varit ute på.
I vilket fall.
Veckans turer i längdspåren kan ha varit säsongens sista. Två gånger försökte jag mig på Fjällnäs till Svalåtjärn, något som ska vara en riktigt fin sträcka uppe på fjället. Första försöket snöyrade bort. Det såg fint ut när jag rullade ut ur Funäsdalen men hann inte ens till Tänndalen innan det började ramla ner snöblandat regn. Jaja, lite snö kan jag leva med så jag skidade ut.
Efter knappt fyra kilometer med igensnöade spår stannade jag upp, mitt ute på kalfjället, och gav mig en minut till eftertanke. Kritvitt runtomkring. Två-tre hundra meters sikt. Bakom varje meter av skidåkning låg ett par-tre riktigt tunga stavtag. Glidet var obefintligt och jag tittade mer efter ledkryss och markeringar än de nästan obefintliga spåren.
Även om jag hade ryggsäck med varmt vatten och ordentligt med extrakläder så hade de där två planerade milen tagit mig fyra timmar, istället för två som det förmodligen skulle ta under mer rimliga förhållanden.
Jag vände. Inte konstigare än så.
Två dagar senare tog jag en afterwork och testade sträckan igen, i ett mer sansat väder och betydligt bättre spår. Det var så klart fantastiskt vackert med fjällvidderna men Svalåtjärn nådde jag inte nu heller. Det tog lite längre tid än jag tänkte och med våra gästers ankomst till Villa Viste att passa så vände jag efter knappt sex kilometer och skidade tillbaka till Fjällnäs.
Fast.
Jag fick mina fjällvyer. Det var faktiskt det viktigaste den här gången. Att jag gillar den här typen av skidåkning visste jag sedan tidigare men nu, vårvintern 2024? Nu älskar jag det, tamigfan.
Veckan slutade ju inte där. I lördags premiärade vi Kariknallens våffelstuga. En vesseltur upp till toppstugan och en fin halvmilspromenad ner till Bruksvallarna igen (finns blogg om det här). Om vi rundade av med en afterski på gården hemma i Villa Viste? Så klart. Om vi spelade brädspel till halvfyra på morgonen? Kanske det också, ja.
Nu återstår att se då om det här var säsongens sista skidåkning. Vårvintern pågår ju trots allt lite till. Jag ber om att få återkomma i frågan.
