Då kör vi en dubbelfyra (och tar det härifrån)

That time of year. Ett år till av liv, rörelse, aktiviteter, jobb och upplevelser. Idag tickar dubbelfyran in på kontot och de trehundrasextiofem senast dagarna har, i regelrätt och sedvanlig anda, bjudit på högt och lågt. Okej, kanske inte lika högt som Kilimanjaro. Inte heller lika lågt som julaftonsdyket på Zanzibar för några år sedan. Nu låter ju året lite mellanmjölk och att jag famlat mig fram någonstans mitt i. Men nej, riktigt så har det verkligen inte heller varit, även om Sveriges geografiska mittpunkt har återbesökts under året.

Hur som helst. Jag firar alltså födelsedag idag. Min tanke med det här inlägget var mest att hålla en bloggtradition vid liv. Ett litet egotrippat inlägg om det senaste årets bravader. Eller ja alltså, hela den här bloggen är ju som en enda lång egotripp. Det är väl lite därför den existerar överhuvudtaget.

Året i korthet? Typ så här:

Besökte Sveriges geografiska mittpunkt. Köpte drönare. Spelade golf. Flög in med drönaren i ett träd. Firade av en student i huset. Jobbade på världens just nu roligaste jobb. Var på TV-inspelning. Lunchade med en kollega och vad som skulle visa sig bli sista gången vi sågs. Cyklade i Tyskland. Vandrade till Silverfallet. Var på champagnebarer i Järvsö och New York och champagneprovning i Östersund. Besökte Helvetesgapet. Roadtripade Amalfikusten och upplevde Neapel. Fick tillträde till Villa Viste. Opererade menisken. Sydde upp gardiner i Funäsdalen. Reste till New York, Washington DC och Chicago. Köpte längdskidor och åkte en hel del. Satte köldrekord för löpning. Njöt av en härligt lång vinter. Besökte Bryssel.

Ja men lite så. Eller ”mycket så” kanske är mer passande. Det är bra att påminna sig själv om allt jag och vi gör, de dagar livet känns lite grått och trist. De här inläggen är ett bra wakeup-call på det, främst för mig själv. Samtidigt försöker jag verkligen tänka in stunden och njuta av tillvaron. Inget kan tas för givet och så vidare.

Jaha, en liten bildkavalkad som avslutning? Jo men det tänker jag, lite som brukligt. Tack för att ni läser och kommer tillbaka (ni som inte kommer tillbaka vet ju troligen inte att det här inlägget skrivs så… men visst, tack till er också så klart för att ni åtminstone någon gång har hittat in här!).

I övrigt önskar jag eder alla en fröjdefull dag! Puss!