Jämtlands (emellanåt) ljuvliga juni!

Tänk att det ändå blev juni. I år också. Och tänk att månaden brakade in i våra jämtländska liv full med sommarkänsla. Den där typiskt ljusgröna nyansen i grönskan, dofterna av syrénbuskarna och med de fläckvis snöklädda fjällen som man ser från Frösön. Jag hoppade upp på min misskötta cykel och avverkade ett träningspass på drygt två mil längs Frösöns cykelvägar, grusvägar och trixiga stigar bortåt Valla, Sommarhagen, Frösö kyrka, Stocke och golfbanan.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Att vänja sig vid vyerna man har från massor av platser på den här ön går liksom inte. Jag glädjeskuttar inombords varje gång jag kommer ut på ängen nedanför Frösö Camping, när jag kommer upp vid kyrkan eller rullar på grusvägen längs golfbanan. Det är alltid lika mäktigt. Alltid. Att jag har bott över tjugotvå år i Östersund spelar uppenbarligen ingen roll.

Jämtland är inte direkt först på sommarbollen och ja, det kan kännas lite semibittert. Ni vet, när man i början av maj fortfarande inte vet om man ska stoppa undan dunjackan eller behålla den framme några veckor till. Men i år? Nej. Alla såna hard feelings åkte in i garderoben med nyss nämnda dunjacka när andra halvan av majmånaden bjöd på en explosion av grönska och skickade oss rakt in i junis ljuvliga sommarvibbar.

Kanske är det jordens jinx nu. Kanske drar värmen söderut och så har vi ett par-tre plusgrader på midsommar. Då får det väl vara så. För det är då jag kan tänka tillbaka på veckorna som har varit och känna tacksamhet för att jag tog chansen att cykla ut på Frösöns stigar den där lördagen.

Ja men dra mig baklänges ändå. Shit vad vackert!