Efter ett par dagar i Calgary, uthämtning av husbil och en inledande etapp på vår roadtrip har vi anlänt Banff. Den här populära orten mitt i Canadian Rockies blir vår utgångspunkt för de kommande tre dagarna på vår resa genom västra Kanada. På vår bucketlist står givetvis de superpopulära sjöarna Lake Louise och Moraine Lake men första dagen ägnar vi åt Johnston Caynon. Det här området har vi snappat upp i vår research och verkar vara en vettig start i vår Banff National Park-karriär.
Johnston Canyon i korthet
Johnston Canyon ligger 25 kilometer norr om Banff i västra Kanada. Man kan ta sig hit både med egen bil (eller som vi, med husbil) och Roam Transit vilket är lokalbussen som utgår från Banff. Kanjonen är känd för sina två större vattenfall, Lower Falls och Upper Falls dit det är 1,2 respektive 2,5 kilometer. Man kan sedan utöka vandringen till Ink Pots, 5,5 kilometer upp enkel väg.
De flesta besökarna här verkar bara mäkta med Lower och Upper Falls så vill du ha en mer egen upplevelse ska du promenera hela vägen till Ink Pots.
Tack, svensk tid i kroppen
Eftersom vi fortfarande har delar svensk tid i kroppen så är det inga problem att vakna tidigt, äta frukost och sedan rulla de knappa tre milen från Banff till parkeringen. Belöningen låter inte vänta på sig och det är lätt att hitta parkering för husbilen. Det är gratis att både parkera och att besöka Johnston Canyon. Toaletter och ett café finns i början av leden.
Lower Falls
Vi startar våra träningsklockor och börjar promenera upp genom ravinen. Det är riktigt fint med höga bergväggar på sidorna och kristallklart vatten som forsar nedanför oss. Sträckan till det nedersta fallet är bara 1,2 kilometer och där det inte är asfalterat så är det ramper längs bergväggarna. Höjdskillnaden upp till Lower Falls är dessutom minimal vilket gör det här mer till en walk in the park än en bergsvandring.
Det märks också på antalet besökare, trots tidig förmiddag. Vid det nedre fallet, med en av naturen skapad tunnel och grotta precis framför forsen, är det typ trettio meter kö. Ja, kö för att få stå på bron framför fallet och kö för att komma in i grottan och ta bilder. Vi vägrar lägga tid på att köa för nåt sånt här så vi fortsätter längs leden och ser vattenfallet från lite andra vinklar istället.
Utan köer.
Upper Falls
Det övre vattenfallet ligger ytterligare knappt två kilometer upp i Johnston Canyon. Nu blir leden lite mer uppför och den totala höjdskillnaden från starten är 120 meter. Det är fortfarande välpreppade leder och merparten av besökarna verkar haka på även hit. Och jodå, vid Upper Falls är det också kö för att nästan kunna ta på vattenfallet.
Ja men vi struntar även i den här kön och tar oss vidare till utsiktsplatsen ovanför fallet istället, ett par hundra meter uppströms. Här kan man gå ut på en liten platsbygd platå för att se vattenfallet ovanifrån eller följa forsen trettiotalet meter uppströms för att få se det virvlande vattnet på sin väg neråt dalgången. Mycket vackert!
Vi fortsätter mot Ink Pots
Merparten av besökarna verkar nöja sig med Upper Falls. Vi vill gärna upptäcka mer och siktar in oss på Ink Pots, ytterligare tre kilometer upp. Nu blir det mer stig och antalet besökare glesar ut sig markant. Stundtals är vi nästan själva i den täta skogen och i luckorna mellan träden ser vi forsen långt där nere i ravinen.
Från parkeringen är det 5,5 kilometer och 330 höjdmeter till Ink Pots. Från Upper Falls är höjdskillnaden bara 80 meter, vilket dock visar sig vara en sanning med modifikation. För att prata klarspråk så ligger Ink Pots på 1645 meter över havet men vandringsleden dit upp peakar på 1750 meter. Från Upper Falls gör vi alltså drygt tvåhundra höjdmeter på två kilometer medan den sista kilometern är skön nedförsbacke. Men man ska ju ”hem” också.
Ja, vi svettas en hel del där i Kanadas skogar men vyerna är stundtals häftiga och dramatiska.
En magnifik dalgång
Vid Ink Pots öppnar först och främst en otroligt fin och frodig dalgång upp, omgiven av magnifika berg och den forsande älven som skär rakt igenom alltihop. De här källorna är kända för sitt klara vatten som går i olika nyanser av grönt och blått, vilket beror på de mineraler som kommer upp från underjorden. Vi stod och tittade på dem en bra stund och såg både stora och små bubblor komma upp till ytan. Ett litet mästerverk signerat Moder Jord och tankarna går onekligen till gejsrarna på Island.
Vi sätter oss vid forsen. Fikar en stund. Njuter av utsikten och lugnet. För ja, här uppe är det folktomt jämfört med den trånga leden längre ner i ravinen. Vår extrainsats hit upp känns värd varenda steg.
Fortfarande kö som till en rockkonsert
Efter ytterligare en sväng vid källorna och lite tålamodsprövande fotografering av bubblor vänder vi ner mot parkeringen igen. Uppförsbacken till vandringsledens topp avverkas snart och efter en stund når vi Upper Falls igen. Om vi skippade kön på vägen upp så skippar vi den verkligen nu. Den är dubbelt så lång, när klockan närmat sig sen lunchtid. Lower Falls ska vi nog inte ens prata om, kön här är minst tre gånger så lång.
Vi noterar att en tidig vandring är att föredra om man nu inte vill lägga onödig tid på att stå och vänta. Och sånt föredrar vi som regel inte, nej. Efter fyra och en halv timme når vi parkeringen och vår husbil igen. Vi är klibbiga av svett men nöjda med insatsen och har dessutom belönat oss med varsin glass.
Kort om Johnston Canyon och vattenfallen
Varje gång jag som kvällsmänniska måste tipsa om tidiga avgångar så svider det lite. Men ja, är det högsäsong så är det bara att anpassa sig. I alla fall om man vill ha både parkeringsplats och en bra upplevelse av Johnston Canyon, åtminstone Lower Falls och Upper Falls. Ink Pots är lite strunt samma för hit upp orkar folk uppenbarligen inte gå ändå.
Så, det blir mitt slutgiltiga tips – att gå hela vägen upp till Ink Pots. Det är värt det. Vi fick totalt 14 kilometer och spenderade 4:30 timmar där ute i den kanadensiska naturen. Det inkluderar allt från enkla stopp för att njuta av naturen, korta fotopauser till vår fika uppe vid Ink Pots.
I övrigt då? Tja, ta med något att äta längs vägen. Det är ju ändå en halvdagstur så kaffe, vatten (lite mer om det är varmt) och sköna kläder att gå i är lämpligt. Skor på fötterna? Ett par helt vanliga löparskor duger fint, det är inte mer avancerat än så.
Johnston Canyon blev en fin upplevelse och när vi rullar tillbaka mot Banff igen känner vi oss mer än nöjda med vandringen. Det här var vår första insats under våra dagar i Banff National Park och ribban därmed satt.
Västra Kanada ändå, vilken jäkla grej!
