Vi är hemma – 12 noteringar från Kanadaresan

Vi är hemma igen och krankelibrankelfnatt vilken sinnesfriskt fin resa vi har haft! Ja, jag pratar alltså om vår roadtrip i på Kanadas västra (bästa?) delar. För er som inte hängt med så har vi alltså kört husbil från Calgary, genom Canadian Rockies och över till Vancouver följt av en hemresa via Seattle och Istanbul innan vi nu i eftermiddag landade på Frösön. Trötta, möra och lätt slitna men första tvättmaskinerna rullar redan och resväskorna är till 87% uppackade och sorterade.

Kanada då. Vi hade på känn att det väntade naturupplevelser utan dess like men jag tror nog att Kanada överträffade våra förväntningar. Några upplevelser hade vi planerat, andra tog vi på halvvolley och en fick vi inte till alls men det var också utanför vår kontroll.

Det har skapats mängder med minnen. Längs vägarna, bland bergen, i luften, på havet och i tre världsdelar. Ett par blogginlägg har ni redan kunnat läsa, som Calgary Tower och vandringen i Johnston Canyon. Mer kommer men i väntan så norpar jag tolv noteringar av blandad karaktär från våra knappt tre veckor på vift.

Husbilspremiär

När vi vred om nyckeln i husbilen på Cruise Canada-terminalen utanför Calgary hade vi aldrig tidigare kört den här typen av fordon. Om man nu ska testa något sånt här så kan man väl lika gärna göra det… i Kanada? Det gick alldeles utmärkt. 147 mil och sju dagar senare lämnade vi tillbaka den i Vancouver.

Om vi kan göra om det? Bajsar grizzlyn i skogen? Men då vill jag nog testa en något mindre (!) variant.

Hur mycket bagage behöver man egentligen?

Vi försöker i största möjliga mån resa lätt. För vår knappt tre veckor långa tripp till Kanada hade vi med oss en incheckad väska på 19 kilo, en kabinväska på knappt tio kilo och så varsin ryggsäck för datorer, laddprylar och lite extrakläder. När vi kom hem hade vi inte ens använt allt. Några plagg var oanvända, kepsarna var orörda och kryddorna för matlagningen var fortfarande nedpackade i zip-påsen.

Vad vi sparade in på? Inget faktiskt. Vi packade istället smart och prioriterade bort onödiga saker. Skor har ju en förmåga att ta plats och förutom de par vi reste i så var det bara löparskorna som packades ner. I klädväg så hade vi varsin långärmad tröja och resten tunnare sommar- och träningskläder. Dessutom körde vi drybags från Silva, vilket i sig sparar massor av plats. Vi älskar drybags!

Från taktält till slott på släp

Ett av våra nöjen på campingplatserna vi bodde på var att spana in hur andra reser runt. Vår lilla husbil på 21 fot stod sig lätt i jämförelse med vad många andra åkte runt i, samtidigt som vi såg flera som levde på betydligt mindre yta än oss. Kul att jämföra och se hur folk tar sig runt i allt från taktält till villavagnar.

Jag föredrar nog mindre yta att släpa runt på tack vare smidigheten men… ja, nej. Vad föredrar ni?

Husbil i Kanada

Nya ben, nya bolag & nya maskiner

Trippen Östersund till västra Kanada tur och retur innebar ett helt gäng med flygresor. Åtta ben för att vara petnoga, vilket så klart höjt på ett och annat ögonbryn när vi berättat om resan (allra helst hemvägen över Istanbul). Kanske inte smidigaste upplägget men så kan det bli när man bokar award.

Så. Några av benen var helt nya upplevelser. ARN-YYZ flögs i business på en av SAS blott tre A321LR. Långresa i en sån här narrowbody har faktiskt stått på önskelistan ett tag. YYZ-YYC blev vår premiär i 737 MAX 8 och det var Air Canada som stod för den resan.

SEA-IST flögs i en A350 signerat Turkish Airlines. Vår första upplevelse med turkarna gav dock lite blandade intryck som jag får återkomma till. Sist ut var LOT, även det ett för oss nytt bolag, som med en liten (…) försening på tre timmar tog oss från IST upp till WAW. Sista resdagen blev vi uppgraderade hos Lufthansa och fick därmed premiära i deras Business på en A320neo mellan WAW och FRA.

Det blir en del flygblogg framöver som ni märker. Och nörderi.

Air Canada Boeing 737 MAX-8, C-GMEX på Toronto (YYZ)

Jasper i våra tankar

Det har brunnit i Jasper National Park. Alltså massor. Samhällen och skogar har gått upp i rök och det gick så långt att hela nationalparken stängdes ner, hela vägen in i september. Den delen av Kanada står alltså kvar på vår bucketlist men vi har inte bråttom och vi hoppas att området får läka i lugn och ro.

Nya knappnålar på kartan

Inte bara hann vi köra massa mil i husbil och göra fina vandringar i de kanadensiska bergen. Vi fick tog oss också möjligheten att sätta ut lite nya knappnålar på världskartan i form av städer, delstater och länder.

Calgary (och Alberta) var en ny stad (och delstat) för oss som bjöd på lite av varje. Förutom Calgary Tower strosade vi runt i både den ena och andra stadsdelen i de centrala delarna. En matfestival lyckades vi också tajma in.

Vancouver blev ny stad för Maria där vi bland annat drog på valsafari och hyrde cykel runt Stanley Park och downtown. Seattle (och delstaten Washington) hann vi också kika närmare på under ett knappt dygn innan vi drog vidare…

…till Istanbul, som blev resans tredje nya storstad att sniffa på lite snabbt vilket också innebar ett nytt land för oss båda två. Här passade vi på att dra över till asiatiska sidan av stan vilket innebar att vi klämde in resans tredje världsdel.

Men framförallt – nya nationalparker i Kanada, vilket var själva syftet med hela kalaset.

Två nya personbästan

Två nya personbästan fick vi också till under resan. Först och främst putsade vi upp vårt gamla ”längst västerut”-rekord med ungefär 33 kilometer, tack vare valsafarit utanför Vancouver då vi med båten var hela vägen ut till Gabriola Island och spanade valar (med lyckat resultat). Det andra rekordet var den redan omnämnda flygresan SEA-IST som baserat på GreatCircleMapper är 230 kilometer längre än AMS-MRU-flygningen vi gjorde 2018.

Det krävs nog lite nörderi för att notera en sån sak men ja, det är så vi jag jobbar.

Inte ett ord svenska

Trots att vi ”bara” varit i västra Kanada, Seattle och Istanbul så hörde vi inte en enda svensk röst runtomkring oss från det att vi bytte terminal på flygplatsen i Toronto på utresan tills det att vi klev av Lufthansa-kärran i Frankfurt på hemresan. Lika delar skönt som ändå lite märkligt. I Lufthansa Senator-loungen på FRA landade vi granne med två svenska gnällspikar i övre medelåldern och ja, då åkte fantamig Airpodsen rakt in i öronen. Har saknat sånt där exakt noll och ingenting.

Maria fikar vid Bourgeau Lake i Banff

Inte ett ord engelska (typ)

När vi ändå är inne på språk så var ju flygplatsen i Istanbul en spännande upplevelse. Vet inte när jag upplevde såpass bristfälliga kunskaper i engelska senast. Till och med klass 2B på Bredängsskolan har behärskar språket bättre än personalen på Istanbuls nya stora internationella flygplats. När vi av oklar anledning nekades FastTrack använde flygplatsvärden Google Translate för att uttrycka fler ord än ”yes” och ”no”. För i helvete.

Ge mig lite mer!

Allt som oftast får jag direkt efter hemkomst ett rejält sug på återbesök. Ibland blir det bara mest en önskan som sedan flagnar ut med tiden när andra resor får prioritet. Andra gånger åker jag och vi faktiskt tillbaka.

Vancouver är alltid värt att återbesöka men nytt på kartan är både Seattle och myllrande kaosiga Istanbul, två städer som vi bara ytskrapade på under ett knappt dygn vardera men som verkligen gav mersmak. Jasper National Park vill vi så klart uppleva men vi tar det på framtiden.

Sen är ju Kanada rent allmänt… ja, Kanada. Trevligt, vackert och lätt värt att utforska mer av. Vi såg en hel del men det återstår ju ett par-tre… typ, miljarder kvadratkilometer kvar att upptäcka.

Ge mig lite mindre…

Med risk för att verka oberest men jag vet inte om jag tidigare sett så mycket öppet missbruk och så många utslagna människor som i framförallt centrala Calgary och Seattle. Även Vancouver hade sin beskärda del. Nu kände vi oss aldrig otrygga men synen är sorglig och ovärdig. Sånt här vill jag så klart se mindre av men då menar jag inte att det ska städas undan utan mer att fattigdom och droger borde upphöra att existera. En naiv utopi, jag vet.

Sist av allt…

…så ska vi nu hem och smälta intrycken. Och vila. Några dagar i alla fall, sedan drar jobbkarusellen igång igen. Vill ni se mer av Kanada? Det kommer här på bloggen. Annars in och följ Upplevelsebloggen på Instagram och Facebook om ni inte redan gör det, det kommer Kanada med mera även där.

Valsafari i Vancouver

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.