När vi släckte lamporna i Villa Viste och somnade på fredagkvällen vräkte regnet ner. Det kompakta augustimörkret över Härjedalen gav verkligen höstvibbar men när lördagen kom stack morgonsolens strålar in i sovrummet. Efter att ha vaknat till, fixat oss varsin mugg kaffe och ätit lite frukost bestämde vi oss för att ta vara på dagen.
Högst upp på önskelistan? Våffellunch och terapi i form av att andas kalfjäll. I Funäsdalen är ju möjligheterna för det här minst sagt goda.
Vi har sparsmakat med vandringskläder i vår packning den här helgen. När vi snabbpackade hemma på Frösön i torsdags morse hade vi inga direkta planer på utsvävningar i fjällen. Löparskor har vi så klart med oss men inte några vandringskängor. Med det sagt ska man kanske man heller räkna med några längre och avancerade strapatser. Allra minst i blöt fjällterräng.
Fast Andersborg skulle ju i så fall fungera, denna populära och lättillgängliga våffelstuga precis i trädgränslandet och bara knappt två kilometer från närmaste parkering. Vi tar sikte på stugan men levlar upp en sväng. Istället för första, bästa och närmaste led till våffelstugan väljer vi en ”omarkerad” led längs Hamrafjällets östra sluttning. Den finns inte angiven hos Funäsfjällen och har inget lednummer. Den är däremot skyltad och markerad när man väl är på plats.
Ett par-tre kilometer väster om Tänndalen är Hamrafjällets naturreservat skyltat. Parkeringen är ganska liten och vandringen inleds med trappor rakt upp i björkskogen. Merparten av stigningen gör man faktiskt här och efter några inhägnade hagar man får ta sig igenom leder spängerna efter någon kilometer ut på mer öppna ytor.
Med kalfjällsvibbar.
Hamrafjället och Räffsjön
På vänsterhanden reser sig Hamrafjällets bergvägg upp, på andra handen milsvida vyer över Tänndalen och ett otal sjöar långt där borta. Vi överväger en kort sväng att gå fjällpasset mellan Hamrafjället och Småhamrarna för att komma bort till Räffsjön och därifrån gå till Andersborg. Med taskiga skor, inte full koll på hur terrängen ser ut och ganska nöjda rent allmänt fortsätter vi leden på nedsidan av Småhamrarna och ”raka” vägen mot Andersborg.
Det är vackert. Helande på nåt jäkla sätt och behagligt att för en gångs skull inte maxa. Det viktiga just idag är att komma ut. Inte att slå världsrekord.
Lättvandrat hela vägen
Efter en och en halv timme i väldigt lättvandrad terräng når vi Andersborg. Vi kikar runt en sväng och beställer tillslut varsin lunch. Maria tar en fiskklämma, jag går in för en kolbullevåffla och så kör vi varsin kaffe. Sen slår vi oss ner vid ett bord, äter och lutar oss tillbaka mot väggen och lapar lite augustisol.
Livet är bra fint när man kan sitta så här i Härjedalens semivildmark. Inte ha en enda tid i hela världen att passa. Njuta av lugnet. Ta in kalfjällets vindar. Bli lite solkysst på köpet.
Hösten är på väg att lägga sitt filter över Tänndalen. Vi ser det på färgerna. Vi känner det i luften. Och ja, jag är redo även om det här nog var min sista chans till en vandringsupplevelse för den här säsongen. Varför? Det tar vi en annan gång. Nu njuter vi av fjällvärlden så mycket det går.
