Efter tre dagar i Banff och några hiskeligt fina naturupplevelser sitter vi i husbilen och funderar på hur vi kan spendera vår avslutande dag i nationalparken. Lake Louise, Moraine Lake, Larch Valley, Minnestimma Lakes, Johnston Canyon och Ink Pots är alla avklarade.
Men det är ju inte så att Banff tar slut efter det. Tvärtom. Man har bara skrapat på ytan.
Beroende på tid, ork, ambition och svårighetsgrad så finns det nästan obegränsat med möjligheter. Tillslut fastnar vi för en vandringsled upp till en sjö, Bourgeau Lake, strax väster om Banff.
Ja men jo, vi är ändå ganska möra efter de senaste dagarnas långa etapper kring Banff. Vi har samlat tusentals höjdmeter och hundratusentals steg tillsammans. Mycket vill så klart ha mer och det var mer än en gång under våra dagar i området som vi kastade längtansfulla blickar mot Mount Rundle och Cascade Mountain, två häftiga bergstoppar som vi såg direkt från campingplatsen i Banff. Cory Pass med Edith Pass var också en led vi gick igång på innan vi slutligen spikar vår dagstur till Bourgeau Lake.
Det här är Bourgeau Lake
En dryg mil väster om Banff ligger Bourgeau Lake. Sjön hittar vi på ungefär 2100 meter över havet och den omsluts av ett häftigt bergsmassiv där Mount Bourgeau är den högsta punkten (2930 m). Och ja, bergväggarna vid sjön drar nästan lodrätt rakt upp i himlen. Tänk er ungefär vår svenska Trollsjön vid Björkliden. Men på steroider.
Vandringsleden har en helt egen parkeringsplats. Den ligger precis vid motorvägen cirka 11 kilometer väster om Banff. Kommer man från Banff måste man korsa mötande körfält för att ta sig in på parkeringen. Inte helt optimalt om det är mycket trafik. Parkeringen i sig är ganska liten, max tjugo platser, så är det bra väder gör man rätt i att vara ute i tid. Vi rullade in vid 11-tiden och hade tur då en annan bil precis lämnade parkeringen.
Harvey Pass och Mount Bourgeau
Förutom att gå till Bourgeau Lake kan man via den här leden ta sig vidare till Harvey Pass och hela vägen upp till toppen av Mount Bourgeau. Hade eftermiddagens väderprognos sett lite mer stabil ut hade vi nog kanske eventuellt satsat på en bergsbestigning trots allt.
GOOGLE MAPS | Parkeringen
En ganska snäll vandringsled
Leden från parkeringen upp till Bourgeau Lake är skyltad som 7,5 kilometer enkel väg. Man gör under den här sträckan cirka 750 höjdmeter, från 1400 meter vid parkeringen upp till sjön på 2100 meter.
Efter att ha forcerat grinden och tagit oss in bakom viltstängslet börjar vi vår vandring och tar sakta men säkert höjdmeter efter höjdmeter. Skogen är tät och träden är höga. I början kan man höra den forsande bäcken långt ner i ravinen på högerhanden men utan att faktiskt se den. Det är väldigt mycket skandinavisk känsla fast allt är så klart så mycket större.
När vi gjort ett par-tre kilometers vandring har vi fått tillräckligt med höjd för att kunna blicka ut över närområdet. Naturen är dramatisk och de säregna formationerna som Canadian Rockies består av gör oss hänförda.
Vandringen är ändå enkel. Den första halvmilen bjuder på bred och vältrampad stig och de höjdmeter vi gör är jämt fördelade. Löparskorna vi har på fötterna fungerar alldeles utmärkt att gå i.
Folktomt och ett finger på björnsprayen
Efter 5,5 kilometer passerar vi ett litet vattenfall där naturen öppnar upp sig lite åt alla håll. Nu blir leden något mer utmanande i knappt två kilometer. Mer stigning, serpentinstig och tätare skog plus vetskapen att vi rör oss i vild natur. I ryggsäckens ena sidofack har vi björnsprayen redo och under just den här stunden fingrar jag på den något mer frekvent än annars.
Nervös? Ja men lite faktiskt. När man inte ser vad som döljer sig bakom stigens nästa hörn plus det faktum att vi inte sett en levande människa på över en timme så…
…är ju vildmarkskänslan både häftig och respektingivande. Vi jobbar vidare med att göra oss hörda. Någon kanske hör oss och håller sig undan.
Tystnaden och ensligheten är också en av vandringens finaste grejer. Efter några dagar med mycket folk, köer och biljettbokande njuter vi av att ha leden upp till Bourgeau Lake nästan helt för oss själva. För även om parkeringen var full så var det bara tjugotalet bilar vars passagerare nu är utspridda över ett ganska stort område.
Nästan helt spegelblank
Två och en halv timme efter att vi stängde grinden vid parkeringen och började vår vandring kommer vi fram till sjön. Omgivningarna är helt osannolikt vackra och bergväggarna reser sig fem-sex-sju hundra meter rakt upp. Vid sjöns ände hör vi några andra människor, som till och med slagit upp ett tält, och under tiden vi sitter här och fikar passerar ytterligare några sällskap. I övrigt är det lugnt, tyst och stilla. Befriande känsla.
Bortanför sjön och skogen skymtar vi leden upp till Harvey Pass och som små prickar ser vi några vandrare där uppe på kammen. Mycket vill så klart ha mer men just idag har vi intalat oss om att bara ska njuta av stunden här och nu istället för att hetsa vidare.
Ett bra val. Det är helt stilla och sjön ligger så när som spegelblank framför våra fötter.
En joggingtur ner
Vi hänger uppe vid sjön i ungefär en fotbollshalvlek plus stopptid. Fotar i alla möjliga vinklar. Kastar macka. Fika. Och njuter. Sedan packar vi ihop och börjar bege oss tillbaka ner mot husbilen. Tempot är något högre och när vi hör åskmuller bakom oss drar vi upp takten lite till. Vattendropparna från himlen hinner dock ifatt oss. Ett snabbt stopp för ombyte och äntligen (!) får vi nytta av regnjackorna vi haft med oss under våra dagar i Banff National Park.
Joggandes kommer vi ner till husbilen och konstaterar att vi förutom en helt sagolikt härlig vandring också klarat av dagens runstreak. En liten bonus mitt i alltihop, medan blixtarna pryder himlen och regnet snart öser ner över oss. Där och då är vi också tacksamma över att vi också nöjde oss med ”enbart” Bourgeau Lake den här dagen. Åska och bergsvandring är en dålig kombo.
Istället sitter vi efter någon timme på campingplatsen och lyssnar på regnets smatter mot husbilens tak och åskans muller som ekar mellan Mount Rundle, Cascade Mountain och alla andra berg som omger Banff.
I upplevelsebanken har vi precis lagt till en fin och enkel vandring med mycket belöning. En värdig final på Banff-dagarna. Tack för det!
Whow..ni lever livet och det gör ni så himla rätt i. Tänk om jag vore yngre osv..nu får jag läsa om äventyr jag gärna hade gjort själv..men det är inte illa det heller Tack så mkt för underbara fotona och trevlig text!
Ann, tack för din fina kommentar (som alltid!)! 😘 Vi gör det medan vi kan, har lust, tid och medel. Man tänker lite extra på det nu senaste veckan när soffan mer eller mindre varit min plats på jorden… 🙂
Så härligt!!
Ja, fantastisk upplevelse!