Tänk kontraster ändå och så många gånger som vi har pratat om det. Det är ju de som gör livet tycker jag. Ena dagen ditten. Andra dagen datten. Även här på bloggen försöker jag få in dem med ojämna mellanrum. Inlägg om fantastisk natur kan varvas med texter och bilder från en myllrande storstad. Tredje dagen dissekerar jag en flygresa, fjärde rantar jag om något random i livet och på femte dagen skriver jag en utförlig guide som någon där ute kanske har nytta av framöver.
Det är så jag jobbar. Ni verkar gilla det. Och jag gillar det, vilket i slutändan trots allt är det viktigaste. Annars hade bloggen inte funnits kvar.
Senaste veckan har verkligen bjudit på variation. Riktig variation. Från jobb, workshops, resor, HIIT-pass, kräla i krypgrund och jogga upp på en fjälltopp i Funäsfjällens höstfärger. Till nedsövd, korsbandsopererad, semihög på smärtstillande piller, parkerad i soffan och benet i vädret.
Det är väl lite åt det senare som livet kommer se ut närmaste tiden. Långsamt tempo alltså. Med högt benläge. Lite smärtstillande. Plus en soffa jag kommer vara jättebekant med om ett par veckor. Som kanske kan kryddas med stunder som vi hade på eftermiddagen idag. Vid en helt spegelblank sjö under en klarblå septemberhimmel och en glass i handen. Så visst jo men nej. Jag klagar egentligen inte på livets låga tempo just nu. Det kom kanske rätt i tid och så får jag passa på att hinna ifatt med lite grejer som blivit släpande senaste tiden. Vad sägs om lite mer Kanada här på bloggen till exempel?
Jaja. Vi tar det härifrån.
[…] Viste över helgen. Utmärkt läge för lite extra kvalitetstid i härliga Härjedalen nu när jag för stunden inte behöver passa några tider till vare sig arbete eller gym. På sin höjd sjukgymnasten. Nu […]