Alltså, det är lika bra att klargöra det på direkten. Östersund är en fantastisk stad och det finns många skäl till varför jag inte flyttat härifrån. "Jag hatar att flytta" är förvisso ett av argumenten men som sagt, det finns fler skäl. Faktiskt. Men så finns det ju de där små betydelsefulla (eller betydelselösa, beroende på hur man väljer att ta ställning i frågan) sakerna som man bara irriterar sig på...
Dåså, då var man återigen på hemmaplan efter nattens långa roadtrip på lite drygt 70 mil. Exakt klockan 04:00 rullade vi ut från Statoil i Sveg med målet att nå Östersund klockan sex.
...of Jämtland! 03:32 passerade vi läns- och tillika kommungränsen för Jämtlands län och Härjedalens kommun. Vi mottogs helt utan folkets jubel, en osynlig röd matta och segeryra med champange och efterfest som förmodligen pågår någon helt annanstans.
Jag blev stannad av polisen i en rutinkontroll tidigare idag, vid den klassiska informationsskylten i södra Vänersborg. Han tyckte att jag låg aningen för nära framförvarande bil och det hade han givetvis en poäng i (shame on me). Sedan poängterade han att jag körde med dimljusen påslagna...
Efter ett riktigt skönt träningspass så bestämde sig jag och Mac för att tillslut se den där filmen vi hört en del om och som vi blev tipsade om för ett år sedan. "Fear and loathing in Lasvegas":http://www.imdb.com/title/tt0120669/ , med bland annat Johnny Depp.
I fredags hände det som inte fick hända och sent på lördagskvällen var så upptäckte jag också detta av en ren slump. Att planera en resa åt ett håll är lätt. Att genomföra samma resa när man bokat biljetter andra hållet blir lite svårare...
Här var det nästan en månad sedan jag skrev och även lovade en ny dryden.se. Det har hänt massor sedan dess (jag har blivit ett år äldre exmepelvis), kanske dock inte med sidan tyvärr men jodå, jag försöker lösa lite småknutar för att få upp lite nya saker framöver. Tidsschema? Inget.
Jag kan inte låta bli att bli mäktigt imponerad. Att komma E45:an söderut längs med Storsjön kan en riktigt bra dag vara något som sätter sig på minnet ett bra tag framöver.
Det är en lång gäspning som jag inleder julaftonens första minut med, för jag är nämligen brutalt trött just nu. Efter att ha åkt lite drygt 70 mil natten mot "dan före dan" så var det rätt gott om brist på ordentlig sömn.
Då var det september 2006 och därmed kan väl också sommaren betraktas som över. Jag är rätt stolt. I slutet av juni tippade jag rätt vad gäller julivädret. I början på augusti, när det regnade som mest, var jag i farten igen och lovade kanonväder lagom till skolstarterna. Hoppsan, rätt där också. Så kan det gå.
Drygt två ton tegel på söndagen. Ungefär lika mycket på måndagen och sedan ytterligare lika mycket på tisdagen. Det blir en hel del när man hjälper till med en takomläggning.
Nu är slutet nära. En månad går osannolikt fort när man har roligt dagarna i ända. Är det inte VM så har ju nu då juli visat sig från sin allra bästa sida och då blir det givetvis utomhusaktiviteter. Några grillningar är redan avklarade och fler lär det bli.
Det var ett tag sedan sist (nästan ett halvår tror jag bestämt) men ikväll var det återigen dags att bege sig ut i stridens hetta. Medal of Honor hör till ett av mina mest spelade spel och det blev, med exempelvis landstigningen i Normandie, trendsättande när det släpptes 2002.
