Det är ingen kärlekshistoria direkt. Jag förstår inte hur jag lyckas men det verkar inte bättre än att jag missar Winnerbäcks besök i Östersund i höst. Varför? Jo, därför:
...i frestelse, utan fräls mig ifrån ondo så som bilköp. Madde var lite elak förut idag. Vi gick förbi en Black Pearl (fast den var blå, dock med skinnklädsel så lite känsla för detaljer verkar det som att ägaren har) och M passade på att undra...
Eftersom det är så gott som tomt i butiken plus åsynen av en kaffemugg så förväntar jag mig att han ska ordna det åt mig, utan några större omsvep. Därför blir jag en aning förvånad när han öppnar upp huvudet med det som kallar mun, sörplar vidare på kaffet och trött konstaterar...
Innan ryktet sprider sig så vill jag här gå ut och offentligt be om ursäkt. Jag vill inte ha något skitsnack bakomryggen eller falska berättelser då det bara är jag och Dho som faktiskt har den kompletta storyn. Därför kommer det här tillkännagivandet officiellt och snabbt.
Det finns få saker jag verkligen avskyr men när jag väl utsätts för dem får de mig att inombords vomera som en bakfull grävling med vinterkräksjuka och in-och-utvända tarmar som badar i saltpetersyra. Typ.
Alltså, det är lika bra att klargöra det på direkten. Östersund är en fantastisk stad och det finns många skäl till varför jag inte flyttat härifrån. "Jag hatar att flytta" är förvisso ett av argumenten men som sagt, det finns fler skäl. Faktiskt. Men så finns det ju de där små betydelsefulla (eller betydelselösa, beroende på hur man väljer att ta ställning i frågan) sakerna som man bara irriterar sig på...
bq. Ja, det är väl bara att bita i tån.
En inte helt genomtänkt mening swischade genom mitt huvud förut. Jag har nämligen ont i tån. Igen. Ska jag vara riktigt ärlig vet jag inte när det började men tankarna kring det startade i höstas någon gång. Vid ett av inomhuspassen sparkade jag i golvet (istället för på bollen, synnerligen ogenomtänkt) och där blev jag duktigt påmind om att något inte riktigt står rätt till i min tå på västerfoten. Den liksom gör ont. Typ.
Mitt i den hi-techvärld vi lever i finns det en stor skara människor som gör allt för att hänga med. Vissa lyckas inte alls, andra lyckas ännu sämre. Det är ju så många ord och termer som ska läggas på minnet.
Den här tisdagen kommer jag att kasta i papperskorgen när den passerar onsdag om en liten stund. Man ska förvisso vara glad för alla dagar men man måste också ha dåliga dagar för att uppskatta de riktigt bra dagarna. Den här dagen var lottad att bli usel, från början till slut. Nästan i alla fall.
Idag var det återstart av fotbollen med träning i Ås. Perfekta förhållanden egentligen (varmt, vindstilla och en förhållandevis fin gräsmatta) så med facit i hand undrar jag varför jag inte förvaltade dessa cirka nittio minuter på ett mycket lämpligare sätt.
...of Jämtland! 03:32 passerade vi läns- och tillika kommungränsen för Jämtlands län och Härjedalens kommun. Vi mottogs helt utan folkets jubel, en osynlig röd matta och segeryra med champange och efterfest som förmodligen pågår någon helt annanstans.
Ibland finns det risk att alla inte riktigt förstår och det är då som det ringer i en klocka någonstans. Aha! Övertydlighet, here we go! Möttes av skylten nedan tidigare ikväll och jag måste säga att tillägget är oumbärligt. Jag menar, ponera scenariot att skylten inte vore uppsatt...
Runt mellan klockan 16:50 och 17:50 idag var det inte mycket som gick rätt i det Drydenska Palatset. Med start tio minuter i fem fick jag plötsligt hela sajten att haverera fullständigt. Inte nog med det, en annan kär vän kastade in handduken en stund senare...
Det har uppstått frågetecken kring vår käre plattsättares öde på gården utanför Drydenska palatset. Frågorna har fullständigt strömmat in under hela dagen. Vem var han? Var kom han ifrån? Vem anlitade honom? Vem sköt honom? Sköts han alls och vem satte egentligen dit korset på graven? Eller var det egentligen bara en helt vanlig jävla jordhög?
Det finns många kreativa människor på vår jord, i vårt land och i det länet som jag själv befinner mig i. Därför har jag nu instiftat ett pris för den mest kreativa förmågan.
När jag gick till jobbet vid niotiden i morse upptäckte jag en trevlig sak. Efter att entrén och gården sett ut som ett komplett bombnedslag nu ett tag...
Efter ett riktigt skönt träningspass så bestämde sig jag och Mac för att tillslut se den där filmen vi hört en del om och som vi blev tipsade om för ett år sedan. "Fear and loathing in Lasvegas":http://www.imdb.com/title/tt0120669/ , med bland annat Johnny Depp.
Lördagen i Östersund har bjudit riktig högsommarvärme. Klarblå himmel, ljumma vindar och grönexploderade träd. Andra dagen i rad nu och det är njutbart som få andra saker. Givetvis laddade jag inför kvällens drabbning på Parken i Köpenhamn och jag fick en mästerskapskänsla i huvudet som inte riktigt kunde släppa. Men, en känsla som dock fick ett pinsamt slut.
Det är söndag. En riktig praktsöndag. Många är säkerligen bakfulla, mår skit och tänker förmodligen ligga och sova hela dagen i det sköna vädret som vi fått nu. Själv tänker jag bara konstatera att det är dagen efter ingenting, där "ingenting" i det här fallet står för inga mål. 0-0 mot Trinidad & Tobago är snudd på patetiskt.
