Kärebarn alltså. Blodtrycksstimulansen senaste veckan, den har verkligen gått åt fel håll. I alla fall inte när det kommer till sfären av prylar som omger mig. Om något har kunnat strula så kan ni ger fan på att det har strulat och gjort sitt yttersta för att ställa till med så mycket djävulskap som möjligt. Låt mig bjuda på ett frusterande nördigt inlägg om när saker och ting bara… går fel.
Jag uppdaterade jobbdatorn till Windows 11. Då hade jag ändå dragit ut på det för att säkerställa att inga känsliga produktioner landar i kläm. Uppgraderingen gick bra. Eller ja, tangentbordet slutade fungera. Eller så här. Alla tangentbord, både laptopens inbyggda och samtliga andra jag försökte ansluta. Skärmtangentbordet kom till undsättning. Och visst, det fungerar säkert bra om man har en touchskärm. Att använda det med muspekaren och försöka författa något som är längre än en femraders limerick? Not so much.
Det blev en ny dator. Tangentbordet fungerar bättre nu. Men mitt headset med mikrofon fungerar ungefär vartannat möte. Rycka USB-kabeln fungerar hyfsat men som regel slutar mikrofonen att fungera mitt i ett möte. Kameran gör likadant. Kan fungera i ett samtal klockan 14:28 men i mötet som drar igång 14:45 har den bestämt sig för att inte vilja lira.
”Windows, suck!” tänker ni nu säkert. Haha. Mac:en har lagt sitt strå till stacken den också.
Jag satt och jobbade på den när jag behövde ta en teknisk paus. När jag tio minuter senare kommer tillbaka har den bestämt att den inte längre ska skicka ut någon signal från USB-C-porten till skärmen. Från ingenstans. Inte skärmen på jobbet. Inte skärmen hemma. Omstart hjälpte inte. Passade på att dra in nya MacOS Sonoma. Hjälpte inte heller. Så nu kör jag HDMI. Det fungerar men det är ju inte så jag vill köra.
Hinner jag med ett strul till? Okej tack.
Jag älskar mitt Logi MX Keys Mini-tangentbord. Kanske ett av de skönare jag använt. Av någon anledning så har det börjat byta funktioner på funktionstangenterna. Volym upp fungerar fint. Volym ner måste jag hålla nere fn-knappen för. Jag testade att reseta hela skiten och det fungerade. I två dagar.
Fan alltså. Det känns som att jag har lagt hälften av arbetstiden senaste veckan på att felsöka problem. Det är inte vad jag jobbar med eller vill jobba med. Och ja, det suger ganska stora mängder energi när ens viktiga arbetsredskap inte fungerar. I-landsproblem, må så vara, men fortfarande fantastiskt ineffektivt.
Vad göra? Jag vet inte. Dra ur kontakten, åka ut i skogen för en lång promenad och hoppas att eländet, när jag kommer tillbaka, har löst sig lika mycket av sig självt som det en gång dök upp?
Kanske värt ett försök.
