Det fanns en tid, för inte så jättelängesedan, som inte längre finns. En tid där jag inför varje längre roadtrip satte mig ner och brände skivor med handplockade låtar som skulle spelas sönder och samman under framförallt sommarmånadernas långa och många bilresor. Där jag oftast var själv i bilen och kunde styra musikval och volym enligt eget tycke och smak.
Fyra-fem skivor blev det oftast per omgång. De tog onödigt med plats i handskfacket på bilen (eftersom jag avskyr när det dräller runt massa skit i kupén) och det var ett jädra meck med att byta plattorna under färd om jag plötsligt fick för mig att vilja lyssna på något annat.
Den tiden finns inte längre. På gott och ont. Är vi två eller fler i bilen behövs det inget aktivt musikval. Då pratar vi bort timmarna utan några större problem och ja, det är ju mer värt än att lyssna på en skiva för åttonde gången på tre dagar. Är jag själv och det ska spelas det någon musik så görs det från mobilen. Faktum är att jag har blivit riktigt jädra usel på att sätta ihop spellistor. Ännu sämre på att bränna skivor. Jag saknar inte ens att jag inte ens äger någon brännare längre.
Jag kör numera the easy way out.
Poddar. Ni vet.
Färdiga att lyssnas på och alltid med de senaste avsnitten hemladdade i mobilen. Inga skivor som dräller i bilen och ingen hets med att leta låtar inför långa bilresor. Pratpoddar gör sig jättebra, som att faktiskt ha någon i bilen som tjatar hål i huvudet på en. Favoriterna just nu är En podd som teknik (som med sina nästan tvåtimmar långa avsnitt kräver längre bilresor), Att resa-podden så klart, Offsides podcast med en timme fotbollssnack och så blir det Träningspodden med Jessica och Lofsan emellanåt. Det är väl också lite summeringen kring vad jag är intresserad av. Resor, prylar, fotboll och träning.
Det finns ju musikpoddar också där det enbart tuggas musik i en timme eller två. Hetast, och har så varit i ett par år nu, är utan tvekan Transmission Radio med riktigt skön och oftast melodiös trance i en timme. Den här brukar jag köra på jobbet också, perfekt arbetsmusik. I brist på nya avsnitt så kan Above & Beyond: Group Therapy agera inhoppare, samma sak där. Skön trance fast i tvåtimmarsavsnitt. Perfekt för längre bilresor och så känner man sig ändå inte helt dum i huvudet efteråt.
Som ni märker skulle jag kunna sitta i bilen i ett par-tre dygn utan att gå poddtorsk. Och terapistunden i att få vara själv, med egna musikval eller poddar och volymen lite högre än vanligt, ska aldrig underskattas.
Ja, det kanske är därför det här är en av mina favoritbilder. Själva sinnebilden av egotripp bakom ratten. På en kurvig väg. En sommarkväll. Med egenvald musik på en hemmabränd platta. Som det var då. Men på sätt och vis saknar jag det inte. Alls. Jag vårdar istället minnet ömt och tittar till bilden emellanåt. Det räcker gott.
