Sexfiliga motorvägar genom Kalifornien

Det är egentligen aldrig några frågetecken. Att ta sig från San Francisco till Yosemite tur och retur har bara en vettig lösning. Hyrbil och sexfiliga motorvägar i Kaliforniens välkända roadtripklimat. Jag och vi börjar få rutin på det där nu. Jag själv i Vancouver i våras och innan det har det fungerat mycket bra i så väl Genève, Nerja och Los Angeles.

Vi hämtar ut vår lilla röda Honda vid Fisherman’s Wharf i San Francisco och rullar sedan österut. Givetvis passar vi på att köra ner för Lombard Street i sann turistanda men sedan får det räcka med stadskörning. Vi kryssar oss ut ur city och rullar snart på Oakland Bay Bridge. Trafik överallt. Och en GPS som navigerar oss mellan alla körfält, med siktet inställt på den lilla staden Sonora, alldeles i utkanten av Yosemite.

Från San Francisco till Yosemite Valley är det cirka 30 mil. Vi har dock ett hotellrum i Sonora, en sömnig liten stad i nationalparkens västra utkant. Det kan låta dramatiskt att köra bil i amerikanska storstäder och sexfiliga motorvägar högt och lågt men faktum hyrbil i USA inte behöver vara värre än att köra i Sverige.

Backspeglar är bra skit som ska användas och sitter man två i bilen är det bara att hjälpas åt med att läsa skyltar, kartor, avfartsnummer och lyssna på GPS:en. Och så bör man följa trafiktempot, oavsett det kanske går för långsamt eller för snabbt. Dessutom är det förhållandevis billigt att både hyra och köra där borta, soppapriserna är inte i närheten av de vi har här hemma.

Våra mil från storstan ut på vishan innehåller det mesta. Sexfiliga motorvägar av skiftande kvalitet, böljande kullar, platta landskap med odlingar mil efter mil med de klassiskt raka vägarna som Amerikat är känt för. Som skär rakt genom landskapet. Raka. I flera mil.

Lägg där till de totalt 44 milen vi kör till och från hotellet i Sonora och Yosemite Valley under våra två vandringsdagar. Elva mil enkel väg, som tar nästan två timmar att köra. På slingrande bergsvägar med antingen tvärstupande raviner längs med vägen eller frodig skog som hänger över våra huvuden de sista milen in i parken. Så varierande och så fantastiskt roligt att köra!

Vägen tillbaka från Yosemite och Sonora till San Francisco går på samma fem- och sexfiliga motorvägar. Vi kickar igång dagen och lämnar hotellet redan klockan sju på morgonen för att hinna lämna tillbaka bilen innan 12 i stan. Fem timmar låter kanske väl tilltaget på 20 mil varav 12 av dem är ren motorväg men det är alltid skönt med gott om tid. Trots att jag är tidsoptimist. En lördagsmorgon in till storstan kan ju faktiskt innebära köande också.

Strax innan Oakland försvinner vår blåa himmel och dimman från bay area visar sig från sin bästa sida. Inte så tjock som den förmodligen kan vara men tillräckligt för att skyskraporna i San Francisco downtown ska försvinna upp i molnen. På Oakland Bay Bridge tätnar trafiken en aning men inte värre än att vi i god tid kan både köra ett par kvarter fel och hitta ett parkeringshus för att kunna checka in på vårt nya hotell vid Union Square. Plus att kryssa oss bort till Fisherman’s Whar och lämna tillbaka bilen.

Med en trekvart till godo.

Så är hyrbilsäventyret slut för den här gången. Allt har flutit på fantastiskt bra och vi har utan några som helst problem kryssat oss genom storstad och cruisat fram på landsvägarna i Kalifornien. Vår lilla röda Honda står åter i garaget. En lunch på In-N-Out Burger prioriterar vi innan en cable car tar oss upp för de branta backarna i San Francisco.

Och nästa gång vi ska hyra kanske vi ska testa en sådana här, vad tror ni?