Det närmar sig vandringssäsong och jag vet att många där ute är sugna på att bestiga Kebnekaise. Hur jag vet? Statistiken! Mina fem tips kring en toppbestigning är nämligen ett av bloggens mest lästa! Framförallt tar det fart under februari-mars och framåt när sommarplaneringen och semesterscheman läggs och jag hävdar att årets bästa tid för vandringar i området är under juli och augusti.

De frågor jag ibland får är hur många dagar som behövs för att göra hela äventyret, hur leden ser ut och vad som krävs att göra toppen. Det är bland annat detta jag ger mig på i det här inlägget.

Först och främst beror tidsåtgången på varifrån i landet man utgår. Det är viss skillnad på att åka från Malmö, Östersund eller Kiruna. För enkelhetens skull tänker jag i det här inlägget utgå från Stockholm och ankomma Nikkaluokta och så får ni själva göra matten och dra bort eller lägga till tid.

Resan upp

Möjligheterna är flera. Enklaste bilvägen från Stockholm till Nikkaluokta går längs kusten och är 130 mil. Om den vägen väljs så är det minst en dag i transport.

Flyger man så tar det en och en halv timme från Arlanda till Kiruna och det är SAS som trafikerar linjen. Tänk på att turtätheten med landsvägsbuss från Kiruna till Nikkaluokta är sådär. Om man tar morgonflyget från Arlanda är man, i skrivande stund, ändå på plats först klockan 16:00 i Nikkaluokta.

Annars är nattåget ett alternativ, det avgår runt 22:40-tiden från Stockholm* och då ankommer man Nikkaluokta klockan 16:00, via tågbyte i Boden och byte till buss i Kiruna.

I och med ankomsten till Nikkaluokta vid 16, både för flyg och tåg, blir det ganska tajt att hinna till Kebnekaises fjällstation innan mörkret ramlar ner. Med julinätternas ljus är det inget större problem men är man senare ute kan det vara läge att ta en natt i Nikkaluokta innan vidare vandring till fjällstationen. Har man eget tält fungerar det ju så klart att börja vandra en bit och sedan slå läger längs leden.

* Avgångs- och ankomsttider varierar och det kan finnas fler avgångar än de som nämns här. Håll koll för uppdaterade tider hos respektive operatör.

Tälta inför Kebnekaise

Nikkaluokta till Kebnekaise fjällstation

Vid vägs ände i Nikkaluokta börjar den ungefär 20 kilometer långa vandringen till Kebnekaises fjällstation. Det är bitvis ganska stenig led och en hel del kryssande mellan stora stenar. Vi tog drygt 5:30 timmar på oss, inklusive fikapauser och då håller vi generellt sett ett ganska bra tempo.

Leden är kuperad och det går bitvis en del upp och ner. Sett till hela distansen är det dock inte mycket höjd att tala om, skillnaden mellan Nikkaluokta och fjällstationen vid Kebnekaise är bara 200 meter och den mesta av den höjden tar man på vandringens sex sista kilometrar.

Här är höjdskillnaden, Nikkaluokta till vänster och fjällstationen vid Kebnekaise till höger.

Nivåskillnad - Nikkaluokta - Kebnekaise fjällstationStenig led till Kebnekaise fjällstation

Sex kilometer från Nikkaluokta ligger glaciärsjön Láddjujávri och där går det en båt man kan åka med för att vila fötterna. Båtfärden har fast turlista, är sex kilometer lång, tar ungefär 20-30 minuter och kostar 350:-. För aktuella tider och priser, läs mer på Enoks webbplats. Jag kan tänka mig att det är en vacker tur men vi tog promenaden istället.

Båtplats vid LáddjujávriSTF Kebnekaise fjällstation

Att bestiga Kebnekaise samma dag som vandringen till/från Nikkaluokta gör man normalt sett inte. Jag skulle rekommendera att räkna bort det alternativet, om det ens dykt upp, såvida en inte är superatlet och tar det som ett lätt joggingpass.

Bestiga Kebnekaise

Att göra själva grejen, bestiga Kebnekaise, tar allt från 8 till 14 timmar beroende på vem man frågar och vilken väg som väljs. Frågar du världsrekordinnehavaren kommer han att säga ”Östra leden tar två timmar!”. Kanske inte någon jättebra referens för gemene person. För oss mer normalt begåvade och som valde västra leden tog det 13:12 timmar. Vi lämnade tältplatsen 06:20 och var tillbaka klockan 20:32.

Den vanligaste vägen upp är just västra leden som tar från 10-14 timmar. Den är cirka 24 kilometer lång och görs helt utan klättring, däremot har den ett par-tre väldigt branta inslag som bör tas med försiktighet. Först i två etapper efter Kitteldalen upp på Vierramvare (1711 möh) och sedan branten ner i Kaffedalen. Just den biten är tung både psykiskt och fysiskt, eftersom man då tappar närmare 200 höjdmeter innan färden upp mot Sydtoppen fortsätter. Dessutom ska ju den här sträckan göras även på tillbakavägen, då är den naturligtvis än tyngre.

Sydtoppen består av glaciär och därför varierar den också i höjd, från år till år och årstid till årstid. Senaste mätningen i augusti 2016 visade att toppen är 2097,1 meter över havet. Nordtoppen kan med andra ord vara Sveriges högsta topp inom kort, som med sina 2096,8 meter är rent och skärt berg.

Här är höjdgrafen som min GPS-klocka tog under vandringen.

Höjdgraf över bestigning av Kebnekaise

I mitt inlägg med fem tips för att bestiga Kebnekaise slår jag ett hårt slag för stegjärn och jag står fast vid det. Är det ren glaciär sista biten så är det det enda som hjälper dig upp på toppen. Är det dock snö på toppen är det betydligt större chans att ta sig upp med enbart kängor på fötterna.

Stegjärn finns att hyra på fjällstationen men när vi var där ”släpptes de” först klockan 16 dagen innan. Först till kvarn alltså men kontrollera ändå vid ankomst hur det hela fungerar, förutsättningarna kan ha ändrats.

Kebnekaise - Sydtoppen
Foto: M. Carlsson

Jag på toppen av Kebnekaise

Östra leden, som också är ett alternativ, är med sina cirka 16 kilometer kortare än västra men innehåller både glaciärvandring och klättringsmoment. Den brukar bara rekommenderas för fjällvana personer eller för de som har klättringserfarenhet. Det går att ordna guidad tur den här vägen, vilket kan vara något för den som vill pröva men som inte har erfarenheten eller känner sig trygg nog.

Vad krävs för en bestigning?

Där och då, vid min egen toppbestigning, sa jag vid återkomsten till tältet att det var det jobbigaste jag någonsin gjort. Fotbollsmatcher, träningspass, halvmaror, Lidingölopp och andra fjällvandringar inkluderade. Så här med några års distans kan jag bara konstatera att det står sig.

Att bestiga Kebnekaise kräver inte att man är ett fysfenomen men viss grundkondition bör man ha. Jag skulle inte rekommendera att gå från soffan och upp på toppen, det riskerar att bli en tråkig upplevelse. Det är jobbigt att vandra 25 kilometer, det är jobbigt att ta flera tusen höjdmeter (både upp och ner) och det är jobbigt att vara fysiskt igång i 10-14 timmar i sträck. Det är lika bra att vara förberedd på det.

Det kanske allra viktigaste för själva toppbestigningen är att ha lite skalle, att förbereda sig väl med utrustning (bra kängor, kläder för alla väder, powerbank till mobilen, skavsårsplåster), mat och dryck längs vandringen och att fatta säkra och kloka beslut längs vägen (vilket är lättare om man har energi).

Förberedelser helt enkelt. För din och andras säkerhet, kort och gott.

Backupdag(ar)

Vädret i fjällvärlden är nyckfullt och det kan snabbt slå om från klarblå himmel till dundrande skitväder. Kebnekaisemassivet är inget undantag och därför är det guld värt att ha en eller ett par backupdagar, framförallt om det ska bokas boende, tåg eller flyg. Är en fri med egen transport och kan styra sin egen tid är det mest flexibelt. Det krävs ändå viss planering med mat och förnödenheter, även om fjällstationen i viss mån kan komma till undsättning om det skulle bli så att dagarna börjar regna bort.

Vi hade avsatt två dagar, tre om det skulle krisa, men lyckades klämma till med toppbestigningen redan på vår planerade förstadag. Det är dock inte en självklarhet, jag har hört och läst om flera som missat toppen just på grund av väderbesvär. Vi hade också varierande väder. Ett par timmar efter vår ankomst till fjällstationen drog ett ordentligt åskväder in och även framåt natten blixtrade det friskt när vi försökte sova, där bara tältduken skilde oss från spöregnet.

Kort och gott – ska man bestiga Kebnekaise så ska det göras under så bra förutsättningar som möjligt. Visst, allt går inte att styra men att chansa kan vara både idiotiskt och livsfarligt. 

Vädret kan så klart slå om under pågående tur och då är det ju bara att göra det bästa av situationen. Det vill säga, ta det försiktigt på klipporna och se till att ha med kläder ämnade för regn och rusk. Så blev det för oss. Vi lämnade tältet under nästan blå himmel och på toppen var det förvisso uppehåll men det hade mulnat på rejält. Under de tre sista timmar av vandringen regnade det konstant.

Dåligt väder vid Kebnekaise
Två timmar efter vår ankomst hade det fina vädret slagit om.

Kebnekaise fjällstation till Nikkaluokta

Precis om med vandringen till fjällstationen så är ju även vägen tillbaka 20 kilometer lång. Räkna med att krafterna kan ha sinat efter dagsturen upp på Kebnekaise men mitt viktigaste tips på den här rutten är att blicka tillbaka. Det är svårslagna vyer som man lämnar bakom sig.

Fika med fjällutsiktBlicka bakåt - vyerna är fantastiska!

På tillbakavägen finns båtplatsen efter ungefär 8 kilometer, noga skyltad. Perfekt om man vill vila fötterna och återigen med förmodligen fantastiska vyer. Inget jag dock känner till eftersom vi även den här gången tog promenaden hela vägen tillbaka till Nikkaluokta. Det tog oss drygt 5:30 timmar, inklusive fikapauser.

Målet i hamn!
Foto: M. Carlsson

Båt vid Láddjujávri

Hemresan från Nikkaluokta

Precis som med resan till Nikkaluokta är det även klent med trafik därifrån. 11:30 avgår första bussen, vilket också är enda alternativet för att ta sig från Kiruna samma dag. Tåget mot Stockholm avgår 14:02* och sista SAS-kärran lyfter 16:25*. I så fall kan det alltså vara läge att lämna Kebnekaises fjällstation fantastiskt tidigt, kring 05 på morgonen om man räknar med ett 5-6 timmarstempo.

Alternativt så tar man den senare bussen, åker in till Kiruna och tar in på hotell över natten. Med riktig dusch, med sköna sängar och ett restaurangutbud som är aningens rikare än ödemarkerna. Så gjorde vi, men så hade vi i och för sig egen bil också. Hur skönt som helst.

* Avgångs- och ankomsttider varierar och det kan finnas fler avgångar än de som nämns här. Håll koll för uppdaterade tider hos respektive operatör.

Det här var min guide till att bestiga Kebnekaise. Det finns folk som har gjort det fler gånger än mig och det finns andra leder, turer och varianter på en toppbestigning än den jag beskriver här. Man behöver ju inte heller komma från fjällstationen eller Nikkaluokta utan kanske via andra leder.

Är målet enbart att åka norrut och göra just Kebnekaise så kan den här guiden vara en bra start. Lycka till! Och ja, jag vill göra toppen igen. 

Läs mer: hela resan till Kebnekaise och Treriksröset

Här du bestigit Kebnekaise? Har du fler tips? Lämna gärna en kommentar!

SKICKA KOMMENTAR