Privatleasing – ”bilägande” ett år senare

Lite mer än ett år har det gått sedan vi var på Bilbolaget, Volvohandlaren i Östersund, och hämtade ut vår nya bil. Sju kilometer hade den gått när jag satte mig bakom ratten och rullade hem mot Frösön. Tre år av privatleasing låg framför oss och vi har nu avverkat en tredjedel av den tiden. Jag tänkte här, lite på allmän begäran, berätta om hur det har fungerat både med bil, privatleasing som sådant, kontakter med Volvo och verkstadsbesök.

Bilen, som vi själva ”byggde”, är en Volvo V60 D4 i 2017 års utförande. Vi valde utrustningsnivå Momentum och hakade även på några kampanjer som pågick vid beställningen. Lastpaket, klimatpaket samt en uppsättning Nokian Hakkapeliitta 8 (vinterdäck) på aluminiumfälg utan extra kostnad. Utifrån föregående års körmönster valde vi 1500 mils körsträcka per år, fast det är när bilen lämnas tillbaka som mätarställningen kontrolleras. Vi kan alltså överstiga sträckan ena året så länge vi är inom 4500 mil i december 2019.

Jag har aldrig tidigare rullat ut från en bilhandlare i en sprillans ny bil. Det är knappt så en vågar att köra den alls, med risk för att den ska bli smutsig, att någon ska krocka med mig eller att jag ska få en regndroppe på den blänkande lacken. Samtidigt en väldigt ball känsla, utan att för den delen vara helt luspank och med ett fett banklån på sitt samvete. Med privatleasing krävs det vare sig kontantinsats eller en ICA-kasse full med ett sexsiffrigt belopp i nypressade tusenlappar för att rulla därifrån i en ny bil.

Privatleasing – hur vågar vi?

Det som många frågat om kring hela den här affären är hur vi ”vågar”. Jag har inte riktigt förstått varför en inte skulle våga. Det är egentligen inte mer märkvärdigt än att köpa en bil (ny som begagnad, kontant eller lånat) med alla de konsekvenser som ett sådant köp innebär.

Många har också undrat (och reagerat) över kostnaderna och tycker att privatleasing verkar vara ett dyrt alternativ (eftersom vår variant är den enda på hela planeten…). När jag ställt frågan om vad deras egen bil kostar räknar de ofta bara upp bränsle och försäkring. Det i sig är ganska intressant. Jag skulle också vilja ha en skattefri bil som aldrig behöver servas, aldrig går sönder, aldrig behöver nya däck och som automatiskt rengör sig själv helt gratis. Med det sagt. Folk verkar ha dålig koll på sin egen bilekonomi men tycker att privatleasing, utifrån ett enda exempel, är jättedyrt.

Eh.

Jag tänkte ta saker och ting i tur och ordning. Men först, en bild från tvätthallen. Tyvärr har Volvo inte kommit med självtvättande bilar. Än. Så, jag drar till gör-det-själv-hallen i stan och tvättar för hand. Då blir det ordentligt gjort och på bästa miljövänliga sätt. Alternativet automattvätt men jag har fortfarande inte hittat någon sådan som gör ett bra jobb.

Om det är gratis? Nej, att tvätta bilen kostar pengar, oavsett det görs i tvätthall eller hemma på gården. Således ska ”BILTVÄTT” in på vågrätt sju i kalkylarket ”Bilkostnader”, under raden om service och över raden om nya däck.

Det bästa med privatleasing

Under året som gått har vi haft en jämn och fin fördelning på bilutgifterna. Vi har fått en faktura varje månad och den har legat stadigt runt det belopp som vi skrev under på (räntan kan göra att det diffar några kronor upp och ner).

När intervallservicen, den första, närmade sig sa bilen ifrån och vi bokade en tid på webben. På morgonen rullades bilen in, servades en timme och sedan ut igen. Ingen kostnad där och då eftersom serviceavtal ingår i vår privatleasing.

Kort och gott. Vi köper oss lyxen att slippa bekymmer.

Vi har sluppit jaga priser hos försäkringsbolag. Vi har sluppit jaga priser hos verkstäder för service. Vi har sluppit boka tid för besiktning. Och vi kör en ny bil. Jag skulle säga att jag känner mig tryggare i ”bilägandet” nu än jag någonsin gjort. Okej, om jag kör sönder något eller krockar så blir det ju en rejäl härva men i övrigt ska fabrikationsfel och annat strul täckas av garantier (eller allra helst inte inträffa alls så klart). Rasar avgassystemet helt plötsligt i backen så trycker jag in Volvo-on-Call-knappen och inväntar assistans.

Bra och dåligt då? Hiss och diss? Förbättringspotential och framtidsutsikter? Vi kör väl en liten lista tänker jag.

Det bästa med vår V60 D4

• Svart. Den gör sig jädrigt bra i svart. Förutom när den är smutsig. Då är den inte särskilt svart.
• Trots att jag gillar skinnklädsel i ett par av mina tidigare bilar så valde vi ändå att avstå skinnklädsel den här gången. Primärt för att det inte kändes värt pengarna men också för att vi tycker att stolarna i Momentum-utförande är sköna ändå, efter våra provkörningar. Och vi fick rätt! Ett av Volvos signum genom alla år…
• …och en av anledningarna till att den är så förbannat skön att köra långt med!
• En annan inredningsdetalj vi valde var mörkt innertak. Kanske inte något man tänker på men det bidrar helt klart till helhetsintrycket. Jag, som är interiörknarkare, vill ha det mörkt som natten även på dagen och framförallt blir det inga fler mörka fläckar på ljusa innertak.
• Den åttastegade automatlådan. Sömlös. Jag saknade ett tag att inte se vilken växel som är inpetad för stunden men ärligt talat, det märks knappt att den växlar så vad ska vi med sådan information till?
• Som sagt. Interiörknarkare. Jag sätter förarmiljön nästan högst av allt och V60:n i sitt nuvarande utförande känns verkligen helt rätt. Må så vara att modellen är från 2011 och kanske lite passé (nu när Volvos nya modeller börjat rulla) men jag gillar verkligen att sitta bakom ratten här. Komforten, kontrollen på reglagen, utrymmena. Allt.
• Det är riktigt bra att man kan ha flera mobiler anslutna via blåtand samtidigt. Kör Maria kan hon ha sin för samtal och jag kan sköta poddlyssnande och musikpoppande med min mobil.

Förbättringspotentialer

Det finns så klart de där irritationsmomenten också, som vi upptäckt efter ett års nyttjande av privatleasing. Det gäller både funktioner med bilen och det där med att ha med verkstad och försäkringsbolag att göra.

• Skaderegleraren på Volvo i stan sa att en omlackering av dörren var enda lösningen på dörruppslaget vi åkte på i somras. Självrisk? Närmare 6000:-. Billackeringsfirman några kvarter bort gav dörren en kvart av sin kärlek och så var den som ny. Det godkändes dessutom av vår säljare på Volvo och vi sparade tusenlappar. Vad tycker vi om folk som chansar? Precis.
• Det är ingen riktig regnsensor i V60 årsmodell 2017! En riktig regnsensor är alltid påslagen och drar igång när det börjar ramla ner regn. I V60 måste man manuellt trycka på en knapp på spaken för sensorn ska aktiveras. Varje gång man startar bilen. Med tanke på att den VW Passat 2010 vi ägde förut (precis som min Saab 9-3 03:a) hade en helautomatisk variant så känns det inte som någon rocket science.
• Det där med att bilen automatiskt börjar spela senaste ljudet (musik/podd) som jag hade igång på mobilen. Seriöst? Jag kan ha lyssnat på en podd på jobbet i förrgår och sätter jag mig i bilen och blåtandsanslutningen går igång så börjar klippet automatiskt spelas från där jag pausade. Och funktionen går inte stänga av! Jag får eksem.
• Det ska gå att boka servicetid direkt på displayen i bilen genom att följa några steg. Bilen är ju uppenbarligen ansluten med vårt Min Volvo-konto (eftersom Volvo on Call-appen synkar) men när jag blev tvungen att logga in så la jag ner den verksamheten av ren princip. Synk, någon?
• På tal om kännas lite till åldern. Jag förstår att det där med att CD-spelare är en mer komplex fråga än att bara ta bort den. Men alltså… ta bort den bara. Vi har aldrig använt den under vårt första år. Optisk media är verkligen 2011.
• Bilen är gjord för högerhänta. I alla fall bagageluckan, eftersom det bara är på högersidan som det sitter ett handtag för att stänga luckan. Varför finns det inte ett likadant handtag även på vänstersidan?
• Några andra småsaker också. Insynsskyddet i bagaget är lite meckigt att fästa. Att i alla fall jag saknar ett vettigt armstöd i mittkonsolen. Att sifferknapparna i floating console känns lite 2003. Och att den dricker aningens mer än vad specarna säger. På långkörning 0,4l/mil enligt pappret, närmare 0,5 i verkligheten.

Saker vi tänker på till nästa bil

Det är få saker vi faktiskt saknar, men ett par kan jag nog punkta upp om jag tänker till.

• Motor- och kupévärmare. Vi tänkte att dieselvärmaren skulle räcka gott och väl, med fördelen att vi aldrig behöver bry oss om motorvärmarstolpar vid parkeringsplatser. Fast ärligt talat, nej. Vi saknar framförallt kupévärmarens effekt på att tina upp framrutan, något som dieselvärmaren inte är i närheten av. Dessutom är den ju lite av ett miljömonster, när den står och ofiltrerat puttrar ut avgaser innan vi ska dra iväg.
• Bränsletyp är ju den ständiga frågan och det är ju snabba vändningar i branschen. För fyra år sedan var dieseln hyllad. Nu är den utskälld. Vart står vi nästa gång? Renodlad elbil? Elhybrid? Kommer etanolen tillbaka (hoppas inte)? Är dieseln det nya svarta och återigen tokhyllad (förmodligen inte) om ett par år?
• Det går att få en bra bil till lite billigare peng. Det går att få en bättre bil för ännu mer pengar. Det är kontrastrikt när man börjar titta runt, allt från en enklare modell av Skoda för ett par tusen i månaden till en BMW 320d xDrive för 7500 spänn per månad. Vi är just nu av resonemanget att vi ”unnar” oss bilen. Vi (som ligger någonstans mittemellan) är nöjda, men kan inte se att vi lägger mer pengar på nästa bil. Förmodligen tvärtom. Och vi ska absolut titta på andra märken. Det kan vara så att även Kia, Nissan, Toyota, BMW, Skoda, Audi och SAAB har rimliga modeller att leasa. Okej, inte SAAB kanske.
• Vi kör inte lika mycket längre, vilket mycket väl kan resultera i att vi nöjer oss med tusen årliga mil till nästa bil. Tjejerna åker nu mera buss till skolan (de har gratis busskort via kommunen) och vi tar cykel eller fötter till våra jobb. Bara skjutsen till skolan tur och retur handlar om närmare 350 mil per år.
• Parkeringskamera tänker vi bara skaffa om det finns en 360°-kamera eller bättre, som i till exempel Nissan Qashqai (som vi körde på Balkan, se film här). Allt annat är helt meningslöst.

Framtiden och privatleasing

Vi har nu knappt två år kvar av vårt kontrakt och tiden fullkomligt rusar iväg. Inom ett och ett halvt år måste vi börja sikta in oss på nästa bil, om vi ska köra privatleasing även fortsättningsvis och hur vi ser på vår bilburna framtid. Hur långt har de renodlade elbilarna kommit? Jobbar vi kvar mitt i stan, så vi även framöver kan cykla och gå? Åker vi på bilsemester eller nyttjar vi kollektivtrafik av olika slag för att ta oss runt i landet?

Det finns lite att fundera på men så här ett år efter att vi rullade ut från bilhallen i en helt ny bil så är vi överlag väldigt nöjda. Ett, för oss, enkelt och lyxigt bilägande som bara fungerar.

Checklista – är privatleasing något för dig?

Som avslutning tänkte jag dela en liten checklista som kan vara en god start om ni funderar på att skaffa en annan bil och om privatleasing är lösningen.

• Vad kostar nuvarande bil? Räkna på allt! Alltså, allt. Inköp, eventuella lån, servicekostnader, däck, skatt, försäkringar, besiktning, bränsle, inköp av tillbehör, tvätt- och städkostnader. Ta fram serviceboken, kontoutdrag och kvitton och räkna. Allt ska med! Det är det enda sättet för att få en rättvis kalkyl (och insikten att en bil ofta är mer än bränsle och försäkring).
• Vad får nästa bil kosta? När vi räknade kom vi fram till att vi kan tänka oss en likvärdig kostnad. Vi hade, utan några större problem, kunnat sänka våra kostnader med ett par tusen. Varje månad. Privatleasing behöver inte bli dyrare, snarare tvärtom.
• Behövs allt lull-lull? Drar kostnaderna iväg kan det vara läge att se över vilka tillbehör som går att avstå. Behövs adaptiv farthållare? Parkeringskamera? Parkeringssensorer? Feta motorn? Elmanövrerade framsäten med minne? GPS-navigation?
• Hur långt kör du? Av det jag sett så sträcker sig avtalen från 3000 mil upp till 6000 mil. Ramlar man utanför det här, åt ena eller andra hållet, så bör en tänka en runda till.
• Hur kör du de närmaste tre åren? Även om man kör för lite eller för mycket idag så kan ju saker och ting förändras. Vi kör mindre idag än för två år sedan, till exempel.
• Provkör! Det är ändå en bil som det ska spenderas ett antal timmar i de kommande åren. Lägg därför tid på att provköra. Olika märken, olika modeller, olika varianter av samma bilmodell om möjlighet finns. Och så vidare. Ställ frågor till säljaren. Var kräsen. Känn in. Även om det inte är kontanter som ska lassas upp på bordet så är det en rejäl slant varje månad.
• Provkör. Se föregående punkt.
• Research! Gör jobbet. Det vinner du på i slutändan. Youtube är en grymt bra källa och där finns massor av bilrecensioner, bra som dåliga. Men så klart, även Google har en del svar.

Ni läsare då?

Har jag missat något så lämna gärna en kommentar. Kör någon annan läsare privatleasing och vad är era uppfattningar och erfarenheter?