Mnemba Island och julafton under ytan

Antingen går man upp medan det fortfarande är mörkt. Tar på sig de varma sockorna, mysbrallor och en värmande tröja. Drar igång perkulatorn med kaffe. Ger sig på grötkokningen och blickar ut över snön som långsamt och stilla faller utanför fönstret med massa minusgrader. Eller så går en barfota från hotellet. Till Spanish Dancer Divers 75 meter bort. Plockar med den utprovade utrustningen. Sätter sig i en båt som puttrar ut på det klargröna vattnet. Med riktning mot Mnemba Island på Zanzibars östra kust.

Julafton kan ha många olika skepnader och den här årsmodellen, 2015, är precis motsatsen mot vad den året innan var.

Vi sitter i båten och vågorna ute på havet slår ganska högt den här morgonen och sköljer titt som tätt över oss. Ljummet vatten medan solen stiger allt mer. Eftersom tidvattnet är som det är måste vi gå utanför reven för att runda den norra spetsen av Zanzibar. Här och var, från ingenstans och utan någon annan båt i sikte, dyker en och annan snorklare upp lite snabbt innan de försvinner ner under ytan igen.

Efter en och en halv timmes båtfärd glider vi in över turkost vatten igen. Båten stannar till.

Om ni behöver ta en piss innan dykningen så är det här ett ypperligt läge!

Chris, vår dykinstruktör, uppmanar oss att göra våra behov nu, innan vi drar på oss våtdräkterna. Av förklarliga skäl. En minut senare ligger alla dykaspiranter och guppar i det klara vattnet, strax utanför Mnemba Island, med badmyxor och bikinis vid knäna. Offentlig toalett, någon?

Ankaret kastas ytterligare en bit bort och alla gör sig klara för den första sessionen under ytan. Vi är tre i vår grupp. Jag, som inte har cert, Maria som har cert samt en tredje tjej som håller på att certifiera sig i och med det här dyket. När utrustningen är på sitter vi på relingen och gör varsin bakåtkullerbytta ner i vattnet, klart roligare än att gå i. Vi gör några tester under ytan innan vi simmar bort mot en undervattensvägg där vi ska hålla till den första timmen.

Det absolut häftigaste med att dyka är känslan av att flyga (känns det igen att jag gillar att flyga?). Att lugnt och stilla sväva i ”luften” med fullständig kontroll att välja färdväg efter eget behag. Vid den här väggen är känslan än mer påtaglig, när botten under mig ganska markant sluttar neråt och försvinner ner i vad som kan liknas evigheten. En både skrämmande och mäktig känsla infinner sig, att det är vid kanten av Indiska Oceanens djup jag simmar.

Fiskarna som är runtomkring oss är av olika former och färger men den som förväntar sig Hitta Nemo-karaktär av korallrev och fiskstim kommer att bli besviken (och nu utspelar sig inte Hitta Nemo vid Mnemba Island heller, men filmen anges ofta som referens vid korrallrevsdykning). Merparten av reven är tämligen färglösa och ser nästan döda ut men flera grupper med undervattensliv som simmar förbi kryddar upplevelsen. Mäktigast och skönast är ändå den flygande tyngdlösa känslan där längs väggen och lugnet som infinner sig så fort man kommer under ytan.

En timme senare sitter vi åter på båten och summerar det första dyket, medan vi får i oss lite välbehövlig fika. Det är ett gäng med båtar runt oss och det är flera grupper av dykare som har samma fina upplevelse som oss.

Där och då höjs plötsligt rösterna och folk börjar titta ut. Bara ett tjugotal meter från vår båt dyker ett gäng fenor upp och det är en grupp delfiner som hälsar på, undrandes vad det är för jeppar som dyker runt i deras vatten. Inte bara en grupp utan även en andra grupp en stund senare. Här kommer de, från ingenstans och helt på eget bevåg, förbi oss och det blir en väldigt fin upplevelse. Det är så som delfiner ska upplevas.

Jag tar ett skutt från båten och rakt ut i havet. Indiska Oceanen är varm och jag passar på att ta en pinkpaus när jag ändå är i. Känslan av att bara ta ett hopp rakt ut i vattnet, mitt ute på havet är både märklig och häftigt.

Det andra dyket pågår också en knapp timme och är över en mer platt botten. Under det här dyket blir Maria visad en välkamouflerad fisk som Chris har hittat. Han pekar på den men kan, av förklarliga skäl, inte ge någon vidare förklaring mer än ”se men inte röra”. Det visar sig sedan vara en stenfisk, eller en Estuarine Stonefish (Synanceia Horrida) för att vara exakt. En av världens giftigaste fiskar. Ett bett och chanserna att komma undan med livet i behåll är i det närmaste minimala.

Klockan tickar iväg och när alla är uppe från sitt andra dyk styrs kosan norrut och hemåt, medan Mnemba Island försvinner bakom oss. Tidvattnet är mer förlåtande nu och vi kan gena alldeles utanför stranden vid Zanzibars och Nungwis norra spets. En och en halv timme senare kastas ankaret för sista gången och vi hoppar ur båten utanför ”huvudkontoret”.

Vi äter ingen gröt idag och jag står inte i några tjocka sockor och tittar ut på snöfallet och minusgraderna. Runt oss har det istället varit människor av olika nationaliteter, som alla hoppat ner i Indiska Oceanen och simmat runt bland fiskstim och korallrev. Det går att fira julafton även så här. Och jag kan tänka mig att göra det igen.

Prisexempel för person utan dykcertifikat
Spanish Dancer Divers. Instruktionsdyk vid stranden samt två havsdyk vid Mnemba Island (ner till max 12 meter) inklusive båtfärd, lättare lunch samt lån av utrustning: $175, varav $30 är avgift för Mnemba.