Tiden går fort när en har roligt. Idag är det på dagen två år sedan vi rullade ut i vår sprillans nya Volvo V60 från bilhallen i Östersund. Sju kilometer hade den rullat och det var en märklig och i-landsmässigt ball upplevelse att köra en bil som ingen annan har ägt eller kört. Det innebär ju också att det bara är ett år kvar på leasingkontraktet och i dagarna har vi påbörjat projektet med nästa bil, lite mer på allvar.
Ett år i förväg kanske låter som väl tilltagen tid men börjar man bryta ner det så känns det inte så. Det ska ju klämmas, kännas, provköras, räknas, vridas, vändas. Och våndas. Plus att veckorna har en tendens att springa iväg lite fortare än man tror är möjligt.
Privatleasing eller inte?
Förutom allt jag nämner ovan så måste vi ju också komma fram till om vi faktiskt ska köra privatleasing igen. Det har varit fantastiskt bekvämt. Inget trams med bilprovning, inte jaga billigaste försäkringen och inte hitta en verkstad med rimliga servicetider. Det enda vi behövt att jaga är stollarna som backat in i oss två gånger, med tillhörande försäkringsärenden som tagit onödigt med tid. För att inte tala om idioten som drog upp sin dörr i vår och stack därifrån. Hoppas karman hann ifatt dig, vem du än må ha varit.
Däremot är ju bilägandet en pengafråga. Även om vi haft en bekväm och fast månadsavgift så är det ju pengar som gått rakt ut i… tja, ingenting. Visst, vi har kört en härlig bil men när vi lämnar tillbaka den om ett år så står vi där. 180 papp spenderat över tre år och inte ett öre i näven när affären är avslutad.
Frågan är bara om vi är sugna på att kasta oss in i andrahandsvärlden.
Projektet är som sagt påbörjat och vi provkörde en bil förra helgen, bara för skojs skull. Om den får ni läsa nästa vecka. Nästa steg är att lista nice-to-have, need-to-have och inte-intressant-alls. Jag får återkomma. Om den också.
Ni då?
Fler som privatleasat mer en en omgång? Vad tyckte ni? Någon som inte provat leasa alls? Varför inte? Lämna gärna en kommentar med era erfarenheter och tankar, så tar vi det därifrån.
Har ingen bil men skulle jag någonsin köpa en hade jag köpt den kontant. Föredrar att äga mina prylar. Låter kanske lite stenålders men men.
Nja, inget är väl det ena eller det andra tänker jag. Det finns många fördelar med att köpa bil så det är dessa vi ska vrida och vända på. 🙂
Intressant, ser fram mot nästa inlägg! 🙂
…och nu finns det! 🙂 https://www.dryden.se/2018/12/provkorning-bmw-x2-xdrive-190hk/
Vi är, som bekant, inne på varv två med privatleasing och är ruskigt nöjda med det. Känner ingen större ångest över att inte få något tillbaka i plånboken när vi är klara med bilen, eftersom vi därigenom slipper besväret med att försöka sälja eller byta in den.
Jag känner mig även fortsatt väldigt klar med bättre begagnade bilar och de olika former huvudvärk som ofta medföljer just sådana. Det är så skönt att köra ny bil med garantier, frikort från bilprovningen, inkluderad service och försäkring med mycket, mycket mera.
Sen är det inte billigt som så, men det gäller merparten av allt bilägande ändå…
Ja, det är ju den där lyxen med frihet som man helt klart köper sig med privatleasing. Det är ju det som lockar. Men billigt… det blir ju vad man gör det till. Ni sänkte väl kostnaden rejält från BMW:n till Skodan va?