I höst händer det – mot Kilimanjaro!

Vad säger ni, visst är det dags att presentera årets förmodligen kanske största resa? Kanske blir det den häftigaste hittills till och med. Nu är det i alla fall bokat, spikat och klart. I september gör vi vandringen som vi så länge suktat efter.

Nu händer ÄNTLIGEN Kilimanjaro!

Och jag har nog aldrig bokat en resa så långt som tio månader i förväg.

Berget har funnits i periferin i flera år men vi har inte riktigt kommit till skott. Men, efter att ha varit på en inspirationsföreläsning i höstas så brände det till. Under mellandagarna plöjde vi Youtube-filmer och researchade järnet innan vi tillslut satte ner foten och bestämde oss. Det blir arrangören Swett som vi reser med. Vi har fått bra och stabila intryck av dem, även om de var långtifrån billigast.

Vad är Kilimanjaro?

Kilimanjaro är en utslocknad vulkan. Berget ligger i norra Tanzania och är Afrikas högsta. Det är också världens högsta fristående berg och toppunkten, Uhuru Peak, når 5895 meter över havet. I bergsbestigarbegreppen är Kilimanjaro medlem i Seven Summits, vilket är en samling av de högsta bergstopparna i varje världsdel.

Så, hur laddar man för det här då? Massor av inledande funderingar har så klart dykt upp så jag tänker att jag tar dem i det här inlägget. Får jag gissa så kommer Kilimanjaro-resan bli ett stående inslag här på bloggen framöver.

En packningslista för fyra klimatzoner

”Snö i Afrika? Vaddå?” är kanske en fullt rimlig fråga och jag har fått den flera gånger. Det är fyra klimatzoner som ska avverkas. Från tät regnskog vid vandringens början till Kilimanjaros topp med snö, glaciärer och temperaturer som kan vara neråt -20°C.

Det blir packning därefter. Lyckligtvis kommer vi att ha bärare med oss men duffelväskan får ändå inte överstiga 15 kilo. Dagsryggsäcken, som man bär själv, rekommenderas väga max sju kilo. Där måste jag hitta en ny väska. Min stora 60-liters är för stor och min 18-liters är för liten. Runt 30 har jag hört ska vara bra.

Mina packnings-skills kommer sättas på hårdaste provet hittills.

Åtta dagar under bar himmel

Det här är ju också en del av utmaningen. Att tälta. På hög höjd. I åtta dagar. Det överstiger mina tidigare erfarenheter med råge och lite till. Det lär bli varmt, kallt, torrt, fuktigt, mörkt, ljust, smutsigt och allt annat man kan tänka sig. Jag längtar så klart, med förhoppningen att jag älskar det. Det är i alla fall grundinställningen.

Som prepp har vi bestämt oss för att vintertälta i vårvinter, vid Sylarnas fjällstation. Fler nätter bör det väl bli på sikt också, innan avresan.

Acklimatiseringen och den höga höjden

Av det jag sett, läst och hört från andra så är höjden den riktiga utmaningen, något som många också underskattar. Jag har också hört att höjdsjukesyndromet typ skiter både i hur vältränad du är eller hur gammal du är. Nästan sex tusen meter över havet ska med andra ord tas på allvar. Därför bokade vi alternativet med en extra vandringsdag, just för acklimatiseringen.

Vi ska nå toppen. Punkt.

Tidigare erfarenheter då?

Kebnekaise är det närmaste jag kommer långvandring. Den turen var lång men ändå ”bara” tre nätter i tält. På totalt fyra dagar blev det 65 km i kängorna, inklusive flera tusen höjdmeter upp och ner. Jag var ganska mör efteråt.

Och höjdmeter ja. Det högsta jag varit på fram tills idag är 3840 meter. Aiguille du Midi, granne med Mont Blanc i de franska Alperna, nåddes med kabinbanan som går från Chamonix rakt nedanför. Noll acklimatisering med andra ord och ja, jag kände av höjden när jag försökte gå i snabbt tempo i några trappor där uppe. Flåset!

Själva vandringen till Kilimanjaro, rent fysiskt, känner jag mig trygg med. Visst, ett korsband är ju av men att vandra eller springa maraton fungerar så. Jag är just nu i bra form och tänkte bättra på det ytterligare inför det här äventyret. Höjden däremot, där har vi som sagt den riktiga utmaningen.

LÄS MER | Mina bästa tips om du ska bestiga Kebnekaise

Flygresan till Kilimanjaro

Min paradgren, att hitta bra flygresor. Mest lockande just nu är KLM hela vägen. Dels för att det tidsmässigt är smidiga flighter ARN-JRO och så flyger de Dreamliner 787-10. Jag har både 787-8 och 787-9 sedan tidigare så nu är det läge för -10:an i så fall.

LÄS MER | KLM Dreamliner 787-9 till Mauritius

Något av Star Alliance-bolagen Ethiopian och Turkish drar också mina blickar till sig. Dyrare ja, men dels drar jag in Eurobonus-poäng och så kan jag även lounge-hänga om det blir långa väntetider.

Kilimanjaros flygplats, JRO, förresten. Där har jag faktiskt redan varit, om än inte klivit av planet. På resan till och från Zanzibar mellanlandade vi där för att släppa av och plocka på passagerare. Det närmaste jag kom då var att stå ute på flygplanstrappan och spana mot både Kilimanjaro, täckt i moln, och grannen Mount Meru.

Well. Den här gången är det jag som kliver av på JRO.

Äventyret börjar redan nu

Alltså, målbilden är ju som sagt glasklar. Att stå på toppen vid den berömda skylten 5895 meter över havet. Men jag är minst lika pepp på vägen dit. Vandringen, resan, atmosfären och så klart förberedelserna. Knappt åtta månader kvar.

Har du bestigit Kilimanjaro? Lämna gärna en kommentar och berätta om dina upplevelser. Har du bloggat om det? Skicka med länk också, jag behöver all inspiration jag kan få. Tack!